Jag (Emelie) ligger i soffan och lyssnar på Johan Rockströms vinterprat i P1. Johan berättar hur han älskar att lyssna på John F Kennedy’s rymdtal från 1961. Den 25 maj sa president Kennedy att ”om vi bara är beredda att gå halvvägs, eller tvekar på grund av de stora svårigheterna, är det enligt min uppfattning bättre att inte göra något alls.” Johan Rockström drar en viktig parallell till klimatkrisen och plötsligt inser jag det oundvikliga. 2030 är plötsligt bara 10 år bort. Om Womengineer ska nå sitt mål, med 50% kvinnliga ingenjörer, måste vi kavla upp ärmarna. Vi kan inte tveka. Vi måste arbeta tillsammans. Nu.
Jag som skriver denna blogg heter Emelie Emanuelsson. För lite mer än 10 år sedan fick jag och min KTH-kursare Marie Ideström en idé. Vi läste själva Design och Produktframtagning och var trötta på uttryck som “åh, ni läser Maskin för tjejer” eller “Det är inte konstigt att det är få tjejer som läser till ingenjör, eftersom tjejer inte gillar teknik”. Vi bestämde oss för att göra något åt det.
Året var 2008 och vi satte upp ett tufft mål. Vi sa att vi, genom Internet och sociala medier, skulle arbeta mot att det 2030 skulle examineras lika många kvinnliga som manliga ingenjörer. 2030 kändes långt bort och vi ansåg att det var ett mycket rimligt mål.
Vi startade en enkel WordPress-blogg, började intervjua lite kvinnliga ingenjörer, rekryterade några smarta medarbetare, och efter det var bollen i rullning. Vi fick fler och fler läsare, gick från online till offline, startade Introduce a Girl to Engineering Day och så plötsligt tidigare i år hörde jag mig själv säga de magiska orden “Marie, jag tror säger upp mig och satsar heltid på Womengineer”.
Uppenbarligen är vi något på spåren och när FN lanserade sina hållbarhetsmål förstod vi att vi var på rätt väg. FN delar i sin Agenda 2030 vår vision genom deras mål 4,5 och 10, och Rockström uttrycker i sitt vinterprat att en av de viktigaste faktorerna för överlevnad är just att säkra utbildning och jämställdhet mellan könen. I det långa loppet är nämligen avsaknaden av kvinnlig kompetens inte bara ett individproblem utan även ett samhällsproblem. Detta eftersom färre innovationer skapas när alla tänker lika, ojämställda bolag blir mindre lönsamma och lönegapet mellan män och kvinnor upphör aldrig att existera.
2019 har varit ett oerhört produktivt år för oss på Womengineer. Vi har ändrat bolagsform från ideell förening till verksamhetsstiftelse, och i samma veva skapat en agil organisation. Vi har anordnat ett mycket lyckat IGEday med över 1800 deltagare, publicerat en rapport (som vi också presenterat under egen flagg i Almedalen). Dessutom har vi deltagit som finalister i Reach for Change, rekryterat in flertalet nya medarbetare, lanserat 2 nya sajter, bytt grafisk profil… och tillsatt mig som heltidsarbetande VD.
Ibland får jag frågan om det är ensamt på dagarna, men jag är inte ensam. Vid min sida har jag de mest fantastiska medarbetare jag kan tänka mig. Drygt 20 volontärer arbetar (mestadels kvällar och helger) oavlönat tillsammans med mig mot vårt mål. Vi finansierar vår verksamhet genom samarbeten, partnerskap och bidrag från andra stiftelser. Vi kämpar på, dag för dag, och tar inget för givet.
Det är en enorm frihet, men också ett stort ansvar att driva dessa ambitiösa och drivna personer. Jag tar inget för givet.
Inför 2020 står vi redo. Vi är redo att möta Agenda 2030 och vill kroka arm med alla som vill gå i samma riktning. Vi kommer arbeta hårt för att världen ska vara en annan om ett decennium.
Vårt nyårslöfte för 2020 är därför enkelt.
Vi vill ge unga tjejer och icke-binära personer i vårt land självförtroende och kunskap att välja sin egen framtid.
Under 2020 kommer vi bland annat göra det på IGEday den 4e April, hos AFRY under våra inspirationskvällar i Januari, på Camp Vera i Chalmers regi under en helg i Februari, på Advanced Engineering i Mars, samt dagligen via våra sociala medier och på vår sajt Womengineer.org.
Tack till alla er som följt oss under 2019. Ert stöd, vare sig det är finansiellt eller emotionellt, betyder allt för oss. Utan er är vi ensamma, och ensam är inte stark.
Hälsningar Emelie Emanuelsson
… och Marie Ideström, Ellen Broström, Aroshine Munasinghe, Dajana Vlajic, Linnea Strömstedt, Maria Davidsson, Isabella Broman, Beatrice Partain, Luisa Zlatoidska, Frida Rybo, Linda Stärner, Sabina Linderoth, Sofia Hassan, Nicole Stengård Tamm, Mikaela Sjölund, Malin Lindersson, Alice Karlsson, Hanny Månsson och Sabrine Elghali.
0 Comments