Det här inlägget är en del av temaveckan ”Min förebild”! Kristinas inlägg från i måndags kan hittas här:
När vi bestämde temat för den här veckan tyckte jag att det lät som en sjukt bra idé. Jag älskar att höra om folks förebilder, det säger så mycket om hur man är som person och vilka drömmar man har i livet. Självklart började jag också fundera över vilka mina egna förebilder är och har varit.
Efter konsultation och diskussion med några vänner kom jag fram till följande lista:
- Tina Fey, mest känd för sin medverkan i Saturday Night Live, som hon också var första kvinnliga huvudmanusförfattare för. Hon producerade och var med i 30 Rock, och är manusförfattare till den geniala komedin som Mean Girls är. Om du inte har sett hennes och Amy Poehlers sketch som Sarah Palin och Hillary Clinton finns den här och är 6 minuter rent guld.
- JK Rowling, behöver kanske ingen större presentation. Jag har alltid varit ett stort Harry Potter-fan och jag skulle kunna prata i timmar om varför JK är grym. Förutom att ha jordens fantasi, är hon också känd för hur hon mosar troll på twitter med humor och respekt. Jag önskar jag kunde hantera saker så bra.
- Helen Sjöholm, är min absolut största idol och jag kan inte riktigt motivera varför. Hon bara är det. Jag kan inte ta in hur talangfull man måste vara för att kunna sjunga Du måste finnas såhär, eller hur hon och Solala lockar fram fyraåriga sommar-Hannah när de sjunger Ted Gärdestads Come give me love.
Vad har då dessa personer gemensamt? Förutom att de alla är kvinnor (vilket jag inte hade som krav när jag skrev min lista) har de också ett kreativt yrke. Alltså, ganska otippade val av någon som läser till ingenjör.
Av den här listan vill jag dra tre slutsatser.
Den första är att det verkligen behövs fler teknikkvinnor, och vi måste synas. Det finns så många intelligenta, härliga och inspirerande kvinnliga ingenjörer redan, men det är först när jag själv gav mig in i ingenjörsvärlden som jag upptäckte dem. Jag vill inte att någon, tjej som kille, ung som gammal, ska välja bort något för att de tror att det inte passar dem. Jag trodde inte att ingenjör skulle passa mig, eller att jag skulle passa på ingenjörslinjen för den delen. Jag såg aldrig någon som jag identifierade mig med som satt och programmerade hela dagarna, men jag började göra det i alla fall. Hur lätt hade det inte varit att göra något annat istället? Så ska det inte vara!
Den andra slutsatsen är att ingenjör är ett kreativt yrke. Jag designar saker varje dag och jag har full frihet att själv bestämma hur jag vill strukturera (eller för den delen inte strukturera) mitt arbete. Det här hade jag ingen aning om innan heller – att vara ingenjör låter ju så torrt. Och så är det verkligen inte!
Den tredje slutsatsen är att passion och entusiasm är viktigt för mig. Det är vad jag tycker att mina tre förebilder utstrålar. Det, och något slags personligt lugn och full i sjutton i blicken. Som om att de tar livet med en klackspark liksom, men gör det jävligt bra. Så vill jag också vara.
0 Comments