Gästblogg av Elina Kabir. Del 2/7. Del 1 kan du läsa –>här
Du kanske undrar hur det kommer sig att jag från Stockholm? När jag började på KTH visste jag till en början inte alls vad ingenjörer gör. Jag visste inte ens att företag som Sandvik fanns, vad dessa företag gör och hade heller inga förebilder som jag kunde se upp till i näringslivet. Men under tiden på KTH hade utbildningen jag gick på, Materialdesign, mycket kontakt med industrin, främst stålindustrin. Vi fick göra många mindre ingenjörsprojekt åt olika stålföretag, vilket jag tyckte var roligt. Under utbildningen fick vi även besöka företagen och då fastnade jag just för stålindustrin.
Till vänster: götgjutning. Till höger: stränggjutning. Två processer som jag jobbade med när jag jobbade på Stålforskningen inom metallurgi och gjutning.
När det var dags att göra examensarbete och jag inte riktigt var beredd på att flytta ifrån Stockholm eftersom alla stålföretag ligger utanför Stockholm, så googlade jag på ”Stålindustri”, ”Stockholm” och då kom ”Sandvik” upp som första val. På Google hänvisades jag till företagets hemsida där jag såg att de sökte examensarbetare i Västberga på Sandvik Coromant som gör bl.a hårdmetaller. Självklart sökte jag. När jag fick examensarbetet var jag överlycklig och jag fick jobba med att hjälpa till att utveckla en ny typ av hårdmetall. Under examensarbetet hade jag en jättebra handledare som lärde mig mycket men även pushade mig och fick mig att tro på mig själv. Under min tid på företaget tyckte jag att det verkade vara en rolig arbetsplats, så efter examensarbetet sökte jag därför jobb där men då inom Sandvik Materials Technology som är inriktad på ståltillverkning. Det jobbet passade mig bättre då jag hade utbildat mig inom processteknik och metallurgi som just har med ståltillverkning att göra.
Jag och några av mina kollegor vid stränggjutningen på Stålverket.
Jag fick min examen från KTH 2013 som civilingenjör från Materialdesign med inriktning ståltillverkning och stålets vetenskap och fick jobb nästan på en gång och flyttade.
Här är jag tillsammans med mina kollegor; (från vänster) Lina som är Beredningstekniker på Primary Products, Karin som är specialist inom gjutning och stelning på Stålforskningen och Carl-Filip som är chef för teknik och kvalitet inom produktområde Tube. Vi har precis fått en rundvisning i ett av våra rörverk.
Nu har jag snart jobbat på Sandvik i 2,5 år. Under denna tid har jag fått möjlighet att prova på lite olika jobb med olika chefer och olika arbetsgrupper. Först jobbade jag 1 år med metallurgi och gjutning på Stålforskningen. Det var där jag anställdes efter examensarbetet. Sen fick jag möjlighet att jobba i stålverket med provtagning i ljusbågsugnen. Jobbet på stålverket måste varit det roligaste, häftigaste och mest utmanande jag gjort i hela mitt liv, jag älskade att vara där varje sekund. Sen nu snart ett år tillbaka jobbar jag med produktutveckling återigen på Stålforskningen. Att prova på olika jobb har varit jätteroligt men även jättenyttigt, där jag har lärt mig jättemycket men även träffat och lärt känna många snälla och duktiga kollegor.
Här är jag tillsammans med Stålverkets Teknikgrupp; (från vänster) Manne, Lii (som har varit min chef), Tony, Calle och Lars- i Teknikgruppen är alla processutvecklare och metallurger. Helene tillhör också gruppen, men var mammaledig när denna bild togs.
Mina kollegor (från vänster) Tony, Roger, Johan och Calle ute i ett av manöverrummen på Stålverket. Här under tillverkning av en av våra mest avancerade stålsorter som bara vi i världen kan tillverka. Roger är operatör och kör maskinen, Calle och Tony är processutvecklare i Stålverkets Teknikgrupp och Johan jobbar på Stålforskningen med metallurgi och skänkbehandling.
Avvslaggning av en läppskänk efter att vi tagit prov från ljusbågsugnen. Ett projekt som jag jobbade med då jag jobbade på Stålverket.
Några av mina kvinnliga kollegor från Stålforskningen och Stålverket. Från vänster; Karin, Jenny (min nuvarande chef), Helene (jobbar på Stålverket), Sophia, Lina, Sofia, jag, Sofia och Eleonora.
Mina kollegor i produktutvecklingsgruppen på Stålforskningen. Från vänster; Manouchehr, Munir, Janne, jag, Tomas och Henrik. Jenny, som är vår nuvarande chef, saknas på bilden, hon var mammaledig när bilden togs.
/Elina
[vill du också gästblogga för Womengineer? Maila ellen@womengineer.org]
0 Comments