Hejsan svejsan! 

Kiruna med Skanderna i bakgrunden

Nu har jag då alltså presenterat mitt exjobb, vilket är det sista momentet på en civilingenjörsutbildning. Det tog en timme ungefär, först 30 minuter av presentation och 30 minuter frågor. Det hela gick rätt bra skulle jag vilja påstå, förutom att jag har blivit förslappad när det gäller presentationer och därför bara hade övat en enda gång innan. Det rekommenderas ej. På grund av det var det lite osammanhängande, men jag fick positiv feedback så det är bra!

Lättad efter presentationen

Körde blicken-över-axeln-posen när professorn tittade bort, då lever man


Några kompisar till mig har börjat doktorera på Insitutet för Rymdfysik, som mitt universitet delar lokaler med. De gör sjukt coola saker där, till exempel bygger de ett instrument som ska mäta plasmafältet runt Jupiters månar som en del av European Space Agencys rymduppdrag JUICE. Min kompis Angele visade oss runt, och jag fick röra en del av instrumentet! Som ska till Jupiter. Dog nördglädjedöden. För övrigt var Prins Daniel på besök för nåt år sedan och signerade just samma instrument, så nu har vi båda rört vid den, han och jag! Jag ser det som om vi har bondat lite nu.

Den där metallbiten ska till Jupiter!

När alla rymdgrejer var avklarade övergick exjobbsångesten till semesterresa. Jag såg norrsken två gånger under veckan, det är lika magiskt varje gång och något jag verkligen saknar med Kiruna.

Enda bilden jag någonsin lyckats ta på norrsken!

Det var ca 0% snö i hela jävla Lappland, i november, om inte det säger något om klimatläget så vet jag inte vad som gör det. Men vi deppade inte för det! I och med det gick det att åka skridskor på sjöarna, och det var hur fint som helst. 

Jag, Matthias och Fabio 

Jag gick på konståkning när jag var liten, och det var smärtsamt tydligt att skridskoåkning inte bevaras i muskelminnet lika bra som typ cykling eller hur man käkar choklad på kortast möjliga tid.

Det var bättre förr, det var det

Oavsett vilket var det sjukt fint, med berg i bakgrunden (och solnedgång typ kl 14). 

Sjön Kaalasjärvi, 20 min från Kiruna :)

Självklart passade vi på att se ishotellet också!

Det här inlägget blev typ en travel ad för att åka till Kiruna märker jag. 

När man bor där är man inte lika kär i stan som när man hälsar på, så är det verkligen. Trots det är det en liten del av mig alltid längtar tillbaka till Kiruna!


1 Comment

Emelie · November 26, 2018 at 6:50 pm

Så coolt!!!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *