Vad ska du bli när du blir stor?

Den obligatoriska “efter tenta”-vilan drabbade den här bloggen mer än jag väntat mig. Mina fem lediga dagar blev allt annat än lediga, och de första läsdagarna blev allt annat än lugna. Förberedelserna inför mitt första sektionsmöte som Sekreterare och det faktum att vi bytt ut läskurserna mot två nya räknekurser tog över min vardag helt. Sedan mitt senaste bevis på att jag lever har jag dessutom hunnit med att besöka mina föräldrar i Spanien, vilket var ett välbehövligt break från lundalivet.

Mars har dessutom hunnit övergå i april, vilket inte bara innebär pollensäsong utan även att ansökningsperioden lider mot sitt slut. Många av er som läser Womengineers ingenjörsbloggar har säkert redan bestämt att det är ingenjörer ni ska bli. Men av egen erfarenhet vet jag att de sista dagarna innan antagning.se stänger också kan innebära total ångest. Så till dig som inte bestämt vad du ska bli när du blir stor tänkte jag försöka besvara tre frågor som jag funderade ganska mycket på dagarna innan antagningen stängde för två år sedan.

Varför Lund?

Att välja vilken stad jag skulle studera i var nog det lättaste beslutet att fatta. Redan i gymnasiet började jag fundera på vad jag skulle göra med mitt liv och kom ganska snabbt fram till att vad jag än skulle studera så skulle jag göra det i Lund. Något jag var helt säker på var att jag ville var att studera i en riktig studentstad och de två städer som levde upp till mitt 17-åriga jags definition av detta var Lund och Uppsala. Men vad fick mig att välja Lund?

Det faktum att jag är uppvuxen mellan Uppsala och Stockholm var något som klart var till fördel för att välja den sydligaste studieorten, då Uppsala är för mycket ”hemma” för mig. Det faktum att jag har delar av min släkt i Skåne var också något som påverkade mig i mitt beslutfattande. Detta var dock inte det enda som påverkade mig.

Redan som 17-åring hade jag hört mycket gott om Lund som studentstad. Vänners äldre syskon bekräftade ryktet om det fantastiska studentlivet Lund och alla nationer har att erbjuda. Bor man i Lund har man dessutom ”nära till kontinenten” (som min kära mor brukar säga), vilket är en klar fördel. Köpenhamn ligger en dryg halvtimme bort, och att åka till Tyskland över dagen är en klassisk studentaktivitet. Närheten till Europa i kombination med att Helsingborg och Malmö ligger så pass nära, är något som gör att Lund, trots att det är en relativt liten stad, ändå känns väldigt stort.

Varför ingenjör?

Ingenjörsyrket är inte lika konkret som exempelvis läkar- eller läraryrket. Jag har många gånger, både innan och under min studietid, frågat folk med en civilingenjörsexamen vad man gör som civilingenjör. Jag är en person som ändrar mig väldigt ofta och har svårt för att bestämma mig. Med en förmåga att ombestämma mig allt för ofta, är jag övertygad om att ingenjörsyrket kommer att passa mig alldeles utmärkt då det enda svar jag fått från folk med erfarenhet av yrket är ”du kan jobba med nästan vad som helst”.

En annan fråga som jag har fått från många sedan jag började plugga är om jag inte vill börja jobba med något som påverkar människor mer. Som svar på denna fråga brukar jag ofta säga att det finns inget yrke som påverkar sin omgivning mer än ingenjören. En liknelse som jag tycker förklarar ingenjörens roll i samhället är att en ingenjör är som en brandvarnare – vi förhindrar de värsta skadorna, medan en läkare är som en brandman – tar hand om det mest akuta. Ingenjören är vardagshjälten som ser till att förhindra problemen redan innan de bryter ut genom att alltid ligga ett steg före.
Med en civilingenjörsexamen tillkommer oändligt många valmöjligheter och är du, precis som jag, en person som gillar variation är jag övertygad om att du kommer att bli en utmärkt ingenjör!

Varför bioteknik?

Jag kan självklart inte skriva ett inlägg om utbildningsval utan att göra lite reklam för min egen utbildning. Som de flesta av er som läser detta säkert har förstått läser jag bioteknik på Lunds tekniska högskola. Programmet var inte en självklarhet från allra första början, mitt första år spenderades på kemiteknikprogrammet. Dock insåg jag ganska fort att jag var mer lagd åt biokemihållet.

Men vad är det då som gör bioteknik till en så spännande utbildning? Jag skulle säga att det är kombinationen av alltifrån teknik och förståelsen hur vi människor fungerar – förra läsperioden blev jag, om än självutnämnd, expert på metabolismen och denna läsperiod gör jag allt för att ta reda på hur jag kan rena fram en produkt från alla biprodukter. Bioteknik är samverkan mellan teknik och människan – fast på molekylnivå. Det faktum att det här området är på frammarschen är något som gör mig otroligt taggad på att komma ut i arbetslivet eftersom att jag vet att jag får vara med och påverka och förändra.

Jag hoppas att det här inlägget har hjälp åtminstone en förvirrad själ. Mitt sista råd till er som ska söka inför hösten vill jag säga att var inte så rädd för att välja fel – det är svårt att som 20-åring veta vad man vill göra i resten av sitt liv. Det blir kanske inte rätt första, eller andra gången men jag kan lova dig att det löser sig alltid tillslut.

Kram
Kristina

 ps. har du några frågor får du mer än gärna kontakta mig på kristinasturk@gmail.com ds.