I dagarna är det hela fem år sedan jag tog studenten och med detta ett steg närmre att bli vuxen. När jag idag ser tillbaka på min studentdag gör jag det med en skräckblandad förtjusning – för det är precis så jag upplevde den dagen. Lyckan över att äntligen ha möjligheten att göra pretty much vad som helst med livet var enorm, samtidigt som det faktum att jag kunde göra i princip vad som helst med mitt liv även skrämde mig.
Jag på min mottagning – helt ovetande om att jag några månader senare skulle bestämma mig för att bli civilingenjör!
Jag har tidigare berättat att mitt intresse för kemi väcktes någon gång under min gymnasietid. Den där junidagen back in 2012 visste jag inte hur jag skulle förvalta detta intresse. När jag på min mottagning fick frågan “vad ska du göra sen då?” svarade jag helt enkelt att jag plugga någonting med kemi, men att jag skulle ta ett års uppehåll först för att klura ut exakt vad “någonting med kemi” kunde vara.
Det var först under mitt sabbatsår som tanken på att bli civilingenjör dök upp (mycket tack vare min ena moster) och ju mer jag tänkte på det, desto mer självklart kändes det. Jag skulle bli civilingenjör! I juli 2013 kom antatningsbeskedet som berättade att jag, om lite mindre än fem år, förhoppningsvis skulle ha en civilingenjörsexamen i kemiteknik (och hur det kom sig att jag hamnade på bioteknikprogrammet kan ni läsa om här).
Så till dig som precis har sprungit ut, eller ska göra det snart, och har ångest över vad du egentligen vill göra med ditt liv är mitt råd att inte stressa allt för mycket. I gymnasiet visste jag på ett ungefär vad jag var intresserad av, men hade väldigt svårt att föreställa mig själv i någon som helst yrkesroll. Men jag vill också råda dig att våga chansa – för ibland kan en vild chansning bli en fullträff!
0 Comments