Om lite mindre än två veckor är jag äntligen klar med grundblocket på min utbildning. Till hösten ska jag äntligen få ägna mig åt saker som jag tycker är riktigt intressant – jag är riktigt taggad! På tre år hinner man lära sig en hel del – jag vet hur man optimerar odling av celler och hur man kan gjuta nya organ med hjälp av tissue engineering.
Under de här tre åren har jag inte bara lärt mig en massa saker relaterade till bioteknik och ingenjörsyrket. Jag har även spräckt hål på en del fördomar och idéer som mitt 19-åriga och overallösa jag hade tiden innan jag blev teknolog.
Ung och dum! Typ ;)
För det första var mitt 19-åriga jag helt övertygad om att jag, efter tre år på naturvetenskapliga linjen, var i princip fullärd. Japp, det är helt sant. Jag förstod inte riktigt hur mycket det fanns kvar att lära sig – framförallt inte att det skulle ta så lång tid som fem år. Då trodde jag att jag skulle bygga på de ämnesområden som jag lärt mig i gymnasiekemin – jag hade inte tänkt på att det fanns helt nya områden att utforska. Som tur är insåg jag ganska snabbt (måste varit när jag slog upp böckerna i linjär algebra) att jag kan typ en promille av allt som finns att kunna. Man är aldrig fullärd.
Föreställning nummer två som Kristina, 19 år hade var att hon visste precis vad hon ville. I augusti 2013 påbörjade jag kemiteknikprogrammet med målet att läsa läkemedelsinriktningen under mina två masterår. I mars 2014 kontaktade jag min studievägledare för att byta till bioteknikprogrammet inför årskurs två och till hösten påbörjar jag mina masterstudier, inriktat mot molekylär bioteknik. Det blir med andra ord inte alltid som man har tänkt sig…
Det är många tankar som kan cirkulera i ens huvud innan man påbörjar en utbildning
Den sista och kanske dummaste idén jag hade var att jag bara skulle ha manliga kursare på min utbildning. På vissa ingenjörsutbildningar tippar nog könsfördelningen över mot majoriteten män, men på kemi- och bioteknikprogrammen är vi typ fifty-fifty! Att bara ha manliga kursare var inget som fick mig att tveka på mitt val, men jag tror att många tjejer där ute kan välja bort en ingenjörsutbildning på grund av just det. Just detta är en av många anledningar till Womengineer är så otroligt viktigt. Jag hoppas att jag och resten av Womengineer-tjejerna lyckas med vår mission att visa unga tjejer att en X- och en Y-kromosom inte är nödvändigt för att klara av en ingenjörsutbildning.
Som ni säkert förstår av det här inlägget har jag lärt mig en hel del under mina tre år i Lund. Den enda slutsatsen jag kan dra är att det är otroligt tur att man blir klokare med åldern!
0 Comments