Det här med historia. Jag är inte lika galen i ämnet som min mamma och bror, men mer intresserad än de flesta, skulle jag tro. Om inte annat för att jag fascineras så över hur svårlärd mänskligheten faktiskt är, av sina tidigare misstag.

Nåja, det går sakta framåt. Kvinnliga ingenjörer, t.ex., vi är mycket vanligare och mer accepterade idag än för några årtionden sen. Jag har ju tidigare nämnt vilka Sveriges första kvinnliga ingenjörer var.

Nu snubblade jag på en dikt som Chalmers (inte KTH:s som jag skrev tidigare) första kvinnliga ingenjör skrev, enligt Sveriges Ingenjörer. Vera Sandberg hette hon.

På labbis jag kladdar

På CS jag labbar

Går bra, går bra.

Å gubbarna buga

å grabbarna truga

Hurra, Hurra!

Jag brygger sulfat

lagar ej mat

Ger katten i disken

Men själv tar jag risken

Ty världen blir vår

När kvinnan blir fri

verasandberg200

Vera Sandberg

Sveriges första kvinnliga civilingenjör hette, enligt samma källa, Greta Westerberg. Hon startade upp en studentförening för kvinnor på KTH. En av deras största stridsfrågor var en damtoalett i kårhuset.

Suck, vad världen ska vara jobbig ibland. Jag är så glad att det funnits kvinnor före mig som tagit de striderna.

Här, på Ingenjörshistoria, kan ni förresten läsa en seriestrip från 1927. Den är värd att läsa om ni vill bli både arga och upprörda. Den ska visst vara rolig.

/ Tove

PS. Hoppas att ni kom in på era utbildningar nu, ni som sökte till hösten! :)


3 Comments

Emelie · juli 14, 2014 at 8:27 f m

En liten rättelse bara. Vera Sandberg tog examen från Chalmers! :)

womengineer · juli 14, 2014 at 4:17 e m

Tack, Emelie! Det är rättat.

/Tove

Johanna · juli 15, 2014 at 6:51 e m

Ja, visst är det tur att kvinnorna före oss har tagit sådana kamper. Undrar vilka slags problem vi ska lösa ;)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.