Jag måste få berätta en härlig historia!

För några månader sedan berättade min kompis A, som liksom jag ska göra exjobb i vår, att hon ville ge en chokladask till en av de lärare som betytt mest för henne under hennes studietid. Vilken fin idé tyckte jag och funderade på om jag själv skulle göra samma sak.

Sen gick veckorna och jag glömde bort A:s idé. Men det gjorde inte A. Sagt och gjort, visst köpte hon en chokladask och gav bort till en av Uppsala universitets duktigaste lärare. Och efter vad hon berättade blev han väldigt, väldigt glad.

Hon sa att hon skulle leva på hans tack i några månader. Och jag kommer att leva på hennes historia ett bra tag.

För det är så, att vi studenter (oförskämt) ofta glömmer bort att tacka de riktigt bra lärare vi har på universitetet. Många studentorganisationer har visserligen fina pedagogikpriser, men i de kursutvärderingar vi skriver tänker vi inte alltid på att berätta allt bra lärarna gör. De får bara höra vad de kan förbättra. Och våra lärosäten är förvånansvärt dåliga på att uppmuntra forskare på att utveckla sin pedagogik. (Även om Uppsala universitet numera utnämner excellenta lärare. Vi var faktiskt det första kompletta lärosäte som började med detta).

Det finns många duktiga lärare ute på våra lärosäten som alldeles för sällan får höra hur bra de är. Så jag uppmuntrar alla er som snart börjar sina exjobb att höra av sig till de lärare som har förgyllt er studietid och tacka för att de gjorde er utbildning så bra.

Åh, choklad...

Åh, choklad…

/Tove

PS. Bilden kommer från Giphy. DS.


1 Comment

Johanna · december 22, 2014 at 8:58 f m

Så sant!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.