Det är söndag och jag hör hur det blåser i träden utanför. Från att ha varit en ganska härlig vårdag har det mot kvällen övergått till något som kan liknas höst. Någon kanske tänker att det är en tråkig metafor. Det hade varit mycket roligare om veckan hade slutat med en vacker vårkväll och videknoppar men mig gör det inget.
Hela den här veckan har jag nämligen känt mig som ett måndagsexemplar och jag är glad att den går mot sitt slut. På sätt och vis finns det egentligen inte mycket jag hade kunnat göra för att få den annorlunda. Visst, jag gjorde ett misstag som där och då verkade ganska stort men så här i efterhand blir mindre och mindre. Men annars har det bara varit en massa omständigheter som jag inte kunnat råda över. Som t.ex. att ramla på cykeln och skrapa upp knäna.
Då har mitt favorithalsband från Johanna N hjälp mig ganska mycket. Det ser precis ut som det nedan, förutom ett litet, litet fel som gjorde det till ett måndagsexemplar.
Att just mitt halsband är ett måndagsexemplar är inget som stör mig. Dels gjorde det att jag fick det billigare (woho!) och dels är det en påminnelse om att bara för att något inte blev enligt mallen så kan det bli bra ändå. Bara en tanke sådär. Jag gillar symbolik.
/Tove
0 Comments