Jag älskar kläder, även om jag kanske inte alltid orkar lägga ned tid på det. Men jag älskar kläder som är funktionella, snygga och bekväma. Jag inbillar mig att om jag hade fortsatt på mitt tidigare karriärspår (jurist) hade jag kanske lagt mindre vikt på områdena “funktionella” och “bekväma” och att det är ingenjörsutbildningen som fått mig att ställa de kraven på min garderob. Jag vet inte. Men jag tror det. Eller så har jag bara blivit mer vuxen.
I vilket fall har jag upptäckt att jag är en klädförsäljares värsta mardröm. Nu i vår har jag varit på jakt efter både bröllops- begravnings- och arbetsintervjukläder. Samtliga gånger har jag sprungit in och ut i Uppsalas butiker och letat. Jag har till och med gått in i butiker där jag aldrig trodde att jag skulle sätta min fot. En gång fick jag hjälp av två butiksbiträden som tog fram alla deras svarta byxor som inte innehöll mer än 20% polyester (det var ganska många och jag köpte inga). En annan gång fick jag hjälp att, i sista sekunden, sätta ihop en outfit jag kunde ha på ett bröllop (jag köpte den men ångrade mig och lämnade tillbaka allt veckan efter). En tredje gång hittade jag ett par perfekta kontorsbyxor som jag svor på skulle köpa om de bara fanns i en storlek större. Som av ett mirakel dök den storleken upp från ingenstans. Och jag köpte dem inte.
Vad är min poäng med texten? Att jag är en pain in the ass och gillar att få folk att springa efter saker åt mig utan att de får något för det? Nej och nej. Min ingenjörsutbildning har fått mig att utöka mina egna kravspecifikationer. På det mesta. På kläder. På jobb. På min fritid.
Jag har inget emot att köpa kläder så länge de uppfyller min kravspecifikation (bekvämt, snyggt, funktionellt, nödvändigt i garderoben och plånboksanpassat). Och gör det de inte (hur underbara ett par byxor än kan vara i teorin) så åker kläderna tillbaka upp på galgen och inte med mig hem. Även då jag känner mig lite taskig när jag fått superhjälp av butikspersonalen…
Världens skönaste sommarbyxor. Tyvärr uppfyllde de inte plånbokskravet. Bild från Nelly.se
Har ni också fått fler kravspecifikationer i era liv efter att ni började plugga?
/Tove
2 Comments
EngineerInPink · May 24, 2015 at 7:29 pm
Japp! Och jag använder Excel för att styra upp festinbjudningar. Det har knappast blivit bättre av att jag jobbar med att granska och övervaka andras arbete.
Hjälpte nyligen pappa att tapetsera, hade en kravspec på 8-10 punkter när vi var i målaraffären, vet inte om pappa eller expediten tyckte jag var jobbigast – men det är tidseffektivt att minska antalet val så snabbt som möjligt.
tovdah · May 24, 2015 at 7:33 pm
Super! Håller med, det är så skönt att veta precis vad man är efter. Och vilken lättnad att jag inte är själv… :) /Tove