Att vara ombytlig av sig (eller inte).

Jag inbillar mig att människor har en tendens att vilja ha något som bryter av mot vardagen. Vissa nöjer sig med att byta ut sina fredagstacos mot Stinas kyckling någon gång ibland, andra byter jobb eller partner titt som tätt. Själv tycker jag om att leva ett ganska inrutat liv. Jag är inte superspontan av mig och planerar gärna saker minst en vecka i förväg. Däremot låter jag min livstil ändras med årstiderna (som om någon har något val, årstiderna har sin gång ändå). När jag känner att livet är för enformigt börjar jag längta efter nästa årstid, när något nytt kommer att hända. För så är det för oss studenter, vi delar in året i hösttermin, vårtermin och sommarlov. Och någonstans där finns det även en vinter, om man inte bor i södra Sverige. Förresten är det svårt att göra några större omvälvande saker i livet när man är ingenjörstudent, såvida man inte åker utomlands. Du kan inte byta program på samma sätt som du får för dig att byta jobb (kan kan du, men det innebär antagligen mer lån och längre tid innan examen), du har inte tillräckligt med pengar för att köpa och renovera en  lägenhet och du har definitivt inte tid till att gräva ned dig totalt i en hobby på fritiden (om du inte har lätt för att lära). Så, som sagt, när jag känner att dagarna upprepar sig längtar jag efter en ny årstid. Som den student jag är.

Just nu närmar sig hösten, har jag läst. Jag tittar ut genom fönstret och ser gröna träd, sommarlovsbarn och en sol som värmer.  Hösten känns så långt borta, men ändå så nära (närakänslan kommer från omtentan som ligger och gnager i bakhuvudet). I mina pluggpauser tittar jag på höstbilder på pinterest och drömmer om klar luft som bildar små rökmoln när den kommer ut genom munnen.

Nej, jag vet. Jag ska inte klaga. Sommaren är fantastisk. Men jag älskar de svenska årstiderna och hur livet varierar med dem. Just nu vill jag ha skolstart, halloween, filtar och stora koppar med the. Vad längtar du efter?

/ Tove