Ibland har jag oroat mig för att jag tog alldeles för lång tid på mig att bestämma mig för vad jag ville arbeta med. Jag kan se bilder på facebook av gamla barndomskompisar som, tycker jag, lever ett vuxnare liv än mig själv. De är så tydligt inte inne i studentvärlden. Vissa av dem gick aldrig in i den.
Ju snabbare vi studenter kommer ut på arbetsmarknaden desto bättre, kan man tycka. En snabbare etablering på arbetsmarknaden kan betyda bättre pension för dig och finare siffror i arbetslöshetsstatistiken (för du räknas som arbetssökande enligt SCB vare sig du verkligen är i behov av ett jobb eller studerar heltid).
Jag kommer att ha tillbringat sju år inom studentvärlden innan jag tagit min examen och är redo att slutgiltigt etablera mig på arbetsmarknaden. Det är åtta år efter gymnasiet under vilka jag inte ägnat en tanke på min pension. Förstå mig rätt, jag har haft många olika jobb under tiden. Jag har arbetat på min allmänna pension men har noll koll på min tjänstepension.
Om jag hade vetat vad jag ville bli direkt efter gymnasiet och läst min utbildning utan uppehåll hade jag haft tre extra år i arbetslivet med tjänstepension. 2012 publicerade SvD en artikel som menade att en person som tjänade 35 000 kr/månaden fick, på ett år, 21 600 kr till sin tjänstepension. Det är mycket pengar. Nu har jag inte en ingångslön på 35 000 kr, snarare rekommenderas ca 30 800 kr, men jag misstänker att det är en del pengar som jag gått miste om ändå.
Så, vad är det jag skriver? Att jag önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och ändra mina val? Börjat läsa någonting bara för att det, i teorin, kanske vore det bästa valet? Nej. Absolut inte. Jag gjorde det som kändes bäst just då. Det jag behövde göra för att må bra. Men det är ändå värt att lyfta att allt har ett pris och i det här fallet är priset i rena kronor.
Hade jag, precis efter studenten, varit medveten om hur mycket pengar jag skulle gå miste om hade jag ändå inte kunnat klämma fram att civilingenjör är mitt kall. För jag visste det helt enkelt inte. Och även om jag vetat hade det varit dumt av mig att börja plugga direkt efter studenten. Jag var så förbannat trött just då. Kanske hade det slutat med att jag hoppat av min drömutbildning.
Vad vill jag säga med den här texten? Det som är bäst i teorin är inte nödvändigtvis bäst i verkligheten. Ta den tid du behöver. Behöver du en sommar mellan studenten och universitetet är det super. Behöver du tio år är det super, det med. Bara du känner att pluggmotivationen finns där. (Och bara du har koll på din tjänstepension om du jobbar. Är du timanställd så brukar arbetsgivaren vara lite snål med den).
Källa: hplyrikz
4 Comments
Susanne · June 21, 2014 at 7:43 pm
Jag är precis klar med min utbildning till byggingenjör… Innan dess har jag en 210 hp utbildning till lärare, åren 1-7, ma/no… Innan dess har jag fem olika gymnasieutbildningar….
Ja, jag har jobbat en hel del också, jobbade parallellt med studierna de senaste tre åren och även delvis under lärarstudierna. Visst har jag jämnåriga som har jobbat många, många fler år än jag, men jag har andra erfarenheter – de har också ett värde!
Jag vet inte riktigt om jag har bestämt än vad jag ska bli när jag blir “stor”…. Vet inte ens om jag har bestämt mig för att BLI stor… ;-)
Det är ju så roligt att lära sig nya saker! :-D
Ålder?… Fyllde 50 år i höstas. :-)
mia · June 25, 2014 at 8:39 am
Viktiga val måste få ta tid. För mig tog det väldigt många år, men nu är jag påväg! :)
Tove · June 25, 2014 at 7:23 pm
Susanne: Vilken härlig historia! Så härligt att man inte måste bli en sak och hålla sig till det för resten av ens liv. Och visst behöver man aldrig bli “stor” om man inte vill. :)
Mia: Woho! Nu jäklar :)
Varför ingenjör? Ansökningsångest? Här är texterna att läsa! · April 13, 2015 at 1:56 pm
[…] Att göra val är svårt. Speciellt när det logiska valen inte stämmer överens med vad som känns bäst. Eller när en inte vet vad en känner. Läs Att göra val i teori och praktik. […]