Varför Internationella Kvinnodagen är viktig!

Hej alla glada,

Jag hoppas att ni har haft en lika bra kvinnodag som jag! Jag och Sofia fick i uppdrag att skriva varsitt blogginlägg i samband med den här dagen, och jag funderade ganska länge på vad jag ville skriva om. Vad är det första jag tänker på när jag hör ‘Internationella Kvinnodagen’? Varför känns den viktig för just mig?

Det korta och enkla svaret känns egentligen ganska självklart – när man i 26 år har levt som kvinna har man hunnit samla på sig en lång radda av orättvisor, små som stora, som man själv eller någon annan har blivit utsatt för till följd av sitt kön. Jag tror att många som läser det här vet vad jag menar. Det kan vara alltifrån sexuella trakasserier till små skiftningar i hur man blir bemött jämfört med en man, och för den som inte har varit med om hur det är kan jag förstå att det är svårt att sätta sig in i situationen. Precis därför är det viktigt att det ska kunnas pratas öppet om sådana här saker, för awareness är första steget till förändring.

Jag är en väldigt empatisk person. Det kan i vissa situationer vara väldigt bra, men det är definitivt lättare att peka ut de dåliga sidorna med det. Jag tar på mig alla känslor som finns i ett rum och får ofta en form av overload när jag umgåtts för mycket med folk, det tar helt enkelt sjukt mycket energi att försöka passa mellan mina egna känslor och de jag upplever att personen jag pratar med har. Att försöka stänga av negativa intryck är något jag jobbar mycket med, för det är helt enkelt inte rimligt att gå runt och vara irriterad bara för att personen brevid mig var det för 10 minuter sedan.

På grund av detta är jag också väldigt mottaglig för skillnad i bemötande mot mig eller någon av mina manliga kollegor. Jag märker så fort när hans åsikt blir tagen på större allvar än min, och det gör mig sur som en citron.

Vad är då poängen med det här inlägget?

Situationer som den ovan händer titt som tätt, och min observation och upplevelse är att det till mångt och mycket är en generationsfråga. Äldre medarbetare jag har haft har tenderat att i högre grad använda könsstereotyper. Det behöver absolut inte vara medvetet eller med något illa uppsåt alls, men det finns där. Min slutsats av det är att medvetenheten för den här typen av segregering har ökat med tiden, och jag är helt säker på att vi har kvinnorörelser att tacka för det.

Jag skulle aldrig kunna vara en pionjär på det sättet. Tänk att vara den första kvinnan som studerar på universitet, den första kvinnan i riksdagen etc, jag hade aldrig pallat vara den personen. Därför är jag evigt tacksam för de kvinnor som har gått före mig och banat väg för att jag ska kunna göra det jag gör idag. Jag ser mig som väldigt priviligerad att kunna bidra till samma rörelse bara genom att blogga om vad jag gör om dagarna, och inte behöva protestera på gatorna för att få jobba med det jag vill jobba med.

Därför är den här dagen viktigt för mig, för att minnas de som satt livet på spel för lika rättigheter!