På NASAs område ligger en gammal bensinmack som togs ur bruk för ganska länge sen. Jag har gått förbi den många gånger utan att bry mig så mycket om den, men förra veckan blev jag inbjuden att kolla vad som fanns i det som en gång varit bensinmacksbutik. Alla fönster var förtäckta och det var mörkt när vi gick in, och när ljuset tändes var detta vad vi såg!
Här inne finns en 4×4 m stor modell av hur månens yta ser ut, och NASA använder den för att studera hur deras nästa robot ska kunna ta sig runt där! Månen är täckt av ett väldigt fint damm, och beroende på hur ljuset faller in är det stor skillnad på hur stor kontrasten av underlaget är. Runt kratern ovan har man satt upp en ring av ljuskällor. Bilderna nedan är tagna ur samma vinkel, men på den ena bilden kommer ljuset bakifrån en och på den andra från sidan. Stor skillnad va?
Eftersom månen inte har någon atmosfär innebär det att kontrasterna är mycket större mellan skugga och belyst område. Ljuset sprids helt enkelt inte på samma sätt som vi är vana vid på jorden. Om man är i ett skuggigt område är det alltså mycket mörkare än vad vi är vana vid och vice versa. Därför är det viktigt att testa robotarna som ska skickas dit i sådana miljöer så att de vet hur de ska navigera!
Just den här månsimuleringen initierades av president Bush i början av 2000-talet. Obama, som kom efter, var inte riktigt lika intresserad av att åka till månen som Bush var, och därför lades projektet på is länge. Nu när Trump sitter som president är månen i stort fokus igen, och därför används den här kratern mycket nu!
Själva månmaterialet är noga nedslipad sten från en vulkan någonstans. Man vill att dammet ska vara exakt rätt på grund av dess så speciella egenskaper. Av någon anledning kan man inte få tag på den här sortens vulkansten längre, vilket innebär att dammet och gruset på bilden över är extremt sällsynt. Jag kommer inte ihåg hur många miljoner dollar det var värt, men vår kollega som visade oss runt var väldigt noga med att vi inte fick ta med oss det hem. Dyrare grus kommer jag nog aldrig att se i hela mitt liv.
Även fast det kändes superspännande att gå in i en nedlagd bensinmack för att se anordningen ovan, håller NASA knappast hemligt att den existerar. Många utomstående gör simuleringar här och det har gett mycket bra forskningsresultat. Vår kollega berättade också att de ibland får förfrågningar av personer som vill bevisa att det var här NASA fejkade månlandningen. Ja, hur fan ställer man sig till det? :) Hittills har de vänligen men bestämt avböjt, haha! Jag vet inte om det hjälper dock, kanske spär det bara på deras konspirationsteorier om de inte får tillgång till mångruset.
Jag har också varit på rundvandring av Fluid Mechanics Lab! Här testas aerodynamiken på allt möjligt, allt ifrån VM-fotbollar till Space Shuttlen. Den sistnänmda kan ses här nedanför. Den första bilden visar hur turbulensen ser ut när luft kommer framifrån, och bilden under när rymdfärjan vänder nosen uppåt för att bromsa in. Den tredje bilden är en bonus och föreställer aerodynamiken av ett hus. Ja, varför inte.
Imorse kom jag tillbaka från raketuppskjutningen av InSight som ska till Mars! I nästa inlägg ska jag berätta mer om hur det var. :)
Ha det fint!
0 Comments