En törst efter kunskap

Ibland behöver man påminnas om vad det är som driver en. Det kan vara för att man känner sig vilsen eller trött, eller bara för att man får frågan så ofta så att man börjar fundera. Jag har haft en sån period ett tag. Plugget har inte känts kul och höstmörkret har fått mig trött och orkeslös.

Men så var jag på en föreläsning i materiallära, och mitt i allt så fångade föreläsaren mitt intresse. Han började förklara varför mousserande vin serveras kylt genom att dra paralleller till hur temperaturen i material påverkar mikrostrukturen. Kyler man vinet så får man många små bubblor, istället för färre större bubblor.

Jag gillade verkligen det exemplet, för jag kände att jag kunde relatera till det. Jag älskar ett kylt glas mousserande, särskilt en sommarkväll vid vattnet som på bilden, och nu vet jag varför det är så mycket godare kallt än ljummet. Dessutom påminde det mig om varför jag gör det här, varför jag utsätter mig själv för alla dessa långa kvällar i biblioteket och alla tentor: jag älskar att veta saker.

Så länge jag kan minnas har jag sugit i mig kunskap. Jag älskade att sitta bredvid min äldre bror medan han gjorde läxorna innan jag själv fått börja skolan. Jag har aldrig riktigt kunnat relatera till frågor som “varför ska vi lära oss det här? Vad ska jag med det till?”, för jag gillar att kunna saker bara för att kunna dem. Det öppnar dörrar till ny kunskap och en helt ny nivå av kreativitet att kunna saker. Genom att kunna grundreceptet kan man experimentera med nya smaker och kombinationer, och samma sak gäller ju uppenbarligen till exempel materiallära.

Den insikten ledde till att jag fick en ny dos motivation som kommer räcka hela vägen fram till jul, och under julens alla mingel vet jag precis vilken anekdot jag ska berätta!