När man var liten var det jättevanligt att få frågan “vad vill du bli när du blir stor?”. Jag får den fortfarande, men i en något ny tappning. Varje gång jag berättar om att jag pluggar maskinteknik får jag frågan “vad ska du jobba med när du är klar?” och jag har alltid lika svårt att svara.
I veckan var det Armada, den stora arbetsmarknadsmässan på KTH. Då började jag som vanligt fundera på vad jag ska bli när jag blir stor. Det finns ju så otroligt mycket att välja mellan! När man var barn kunde man ju fantisera helt fritt, men det känns ändå som att valmöjligheterna är fler nu. Jag ändrar mig typ fyra gånger om dagen om vad jag vill jobba med, och att jag blev förkyld och missade mässan kändes nästan som en lättnad. Jag får alltid nästan svindel när jag strosar bland företagens montrar. Jag kan inte ens bestämma mig för vad jag vill äta till middag, hur ska jag kunna välja en karriär?
I somras på Scania hade jag en skrivbordsgranne som visste precis vad han ville. Det fanns inte ens några alternativ, det var bara full fart framåt. Jag var så himla avundsjuk. Tänk att få vara så målmedveten. Och vad skönt det vore att veta vart man ska och vad man vill uppnå med allt slit!
Det kanske inte är så konstigt att jag inte vet det, jag som för fem år sedan inte visste vad en ingenjör gör och upptäcker nya intressen och talanger med varje kurs.
Nu har jag ju faktiskt tre år av studier kvar innan jag ska bestämma mig för ett första jobb. Och där vill jag verkligen betona första, för branschen man ger sig in i som civilingenjör är så stor och spännande att man aldrig vet vad som väntar runt hörnet. Spännande, eller hur?
0 Comments