För ganska precis ett år sedan hade jag just flyttat in i mitt 8 kvm stora studentrum på National University of Singapores campus där jag skulle bo de närmaste 4 månaderna. Det var första gången jag bodde någon annanstans än i Stockholm där jag är uppvuxen och även har valt att plugga.
Att jag ville göra ett utbyte visste jag redan innan jag började plugga och det var till och med någonting jag hörde mig för om när jag valde mellan skolor och utbildningar. Varför det blev just Singapore var av flera anledningar. En var att engelska är officiellt språk (tillsammans med mandarin, malay och tamil), en annan dess placering och resmöjligheter, att NUS är en väl ansedd skola och slutligen att jag helt enkelt var intresserad av att lära mig mer om Asien. Som förstahandsval stod det därför och vägde mellan Hong Kong och Singapore och varför valet blev som det blev var nog mer på magkänsla och förhoppningar om fler paraplydrinkar vid poolen än någon ren logik.
Och jag måste ändå säga att det var ett ganska härligt och bekymmersfritt liv man hade där som på sätt och vis kändes som en lång semester. Det var varmt och skönt, man träffade mycket nya människor från olika länder och gjorde resor så ofta det gick. Dock behövde åtminstone jag, givet mina kursval, plugga ganska mycket också. Detta trots att jag hade valt att läsa en kurs mindre än heltid (vilket där är 50h/veckan).
Jag tror också att den här känslan av att vara i en utbytesbubbla uppstår var man än åker just för att man är där så pass kort tid, alla är medvetna om att man bara är där en kort tid och man umgås i första hand med andra utbytesstudenter. Tyvärr kände jag därför kanske heller aldrig att jag riktigt bodde där, vilket jag hade hoppats på att få känna. Jag hann inte hitta mina smultronställen och favoritområden. Detta kan ju förstås också ha haft att göra med att jag bodde på campus som i sig blir en egen liten bubbla då i stort sett allt du behöver redan finns där. Dessutom är förstås Singapore en väldigt stor stad (mer än 5 miljoner invånare) så det tar ju sin lilla tid att ens hinna besöka alla områden en endaste gång.
Utsikt från poolen som var öppen för studenterna som bodde på campus (lite annan standard än svenska studentkorridorer det). Jag bodde i ett av höghusen till vänster på 14e våningen (vilket också det är helt standardmässigt med singaporeanska mått mätt).
Singapore är en asiatisk hubb och det är enkelt och billigt att ta sig till både mer och mindre närliggande länder, vilket gjorde att jag under min tid där hann besöka Indonesien, Malaysia, Filipinerna, Hong Kong, Taiwan och Japan. Några ställen bara väldigt kort över en helg och andra betydligt längre under perioder för självstudier eller efter terminens slut.
Det finns också en stor blandning av olika folkgrupper bara i Singapore och om man går runt på stan ser man mycket influenser från både kinesisk, malaysisk, indisk och arabisk kultur. Det finns även mycket gamla europeiska byggnader från kolonialtiden och även idag bor det mycket européer i landet på grund av arbete eller studier.
Risfält i Filippinerna
Att tentaplugga behöver inte nödvändigtvis bli lättare för att man rest över halva jorden. 30-gradig värme bidrar inte heller alltid till att hjärnan fungerar på topp.
Skolan i sig var på sätt och vis otippat lik hur det ser ut här hemma. Det kursutbud som fanns inom data var väldigt likt det vi har på KTH (framför allt kurser på lägre nivåer) och det var därför enkelt att visa på att man hade förkunskaper för de kurser man ville läsa. Upplägget på kurserna kändes också på många sätt oväntat likt vad man är van vid med föreläsningar, övningar, hemuppgifter och tentor.
En av kurserna jag läste var en språkkurs i mandarin. Det var inte det lättaste och jag vet inte riktigt hur mycket konkret användning jag kommer ha av det såhär i efterhand. Men med tanke på att det är det språk som flest människor i världen har som modersmål så känns det ändå givande att åtminstone bara veta det absolut mest grundläggande och att, om inte annat, i alla fall kunna känna igen språket när jag hör det. Vi lyckades även ta oss fram i Taiwan (där många ogärna pratar engelska) framför allt med hjälp av fraserna ”hej”, ”den där” och ”tack”.
Kinesiskastudier
Jag är trots allt väldigt nöjd med att jag läste kursen då det gav mig insikter jag annars inte hade fått om Singapore (där c:a 75% av befolkningen har kinesisk bakgrund), Kina och Taiwan (båda mina lärare var ursprungligen därifrån). Man kom också närmare sina klasskamrater än i andra, större kurser och jag fick till exempel göra ett grupparbete med ett gäng lokala singaporianer, vilket var riktigt intressant. De hade till exempel en lite annan inställning till studier. Vid ett tillfälle satt vi 5 personer och gjorde en mans arbete medan de övriga inte kunde bidra utan bara satt och tittade på. Jag föreslog då att vi skulle ge upp för dagen, då klockan trots allt redan var sex, och erbjöd mig att göra klart det sista senare. De tittade då på mig och skrattade, ”Sex? Ja, vi kommer väl sitta här till nio i alla fall”. Något jag hade fått höra från andra om arbetsmoralen i Singapore är att antalet arbetade timmar värderas högre än det faktiska, utförda arbetet och det var intressant att själv få se ett exempel på detta.
Hong Kong
Om jag hade haft möjlighet att nu i efterhand göra någonting annorlunda så hade det varit att gå med i en förening. Det fanns föreningar för det mesta, men framför allt för olika sporter. Då hade man haft bättre möjlighet att träffa locals och inte bara utbytesstudenter. En av mina korridorsgrannar bjöd förvisso in mig till sin familj för att fira det kinesiska nyåret, men svensk som jag är tackade jag nej. Man vill ju inte vara till besvär!
Just nu när det är -10 grader och mörkt så saknar jag verkligen värmen och resandet, men det är tur att jag snart börjar ett nytt äventyr med exjobb om mindre än två veckor.
0 Comments