Vardagslyx är att inte ha några schemalagda moment på morgonen. Att kunna äta både frukost och lunch hemma. Framförallt att kunna äta lunch hemma. En sådan vecka har jag ställts inför nu och det är ljuvligt. Jag kommer ha svårt att återgå till mikrovågsluncher i skolan. Så, jag vill ta tillfället i akt för uttrycka min avsky för mikrovågsugnarna (och problematiken som uppstår kring dom) på KTH.

1. Köerna till mikrovågsugnarna är oändliga. Nu när jag har fysikföreläsningar ute i Alba Nova kommer man alltid till Nymble precis lagom till kulmeln av lunchrushen. Man möts av en vägg av hungriga människor med matlådor i högsta hugg, som alla väntar på att få värma sin mat. Att då behöva ställa sig längst bak i den (okryddat) tjugo meter långa kön till mikrovågsugnarna gör mig trött på studentlivet.

2. Att behöva släpa runt på en matlåda dagen lång. Mitt väskurval är inte anpassat för matlådor. Jag vill släpa med mig så lite som möjligt till skolan, paketerat i en så liten volym som möjligt. Matlådan får helt enkelt inte plats i mina väskor, det går bara inte. Maten som placerade i matlådan några timmar tidigare har lagom till lunch slungats runt till en oigenkännlig röra, som efter en sväng i mikrovågsugnen är sådär lagom aptitretande. Har man kött med sig har det dessutom hunnit bli varmt och dess sanitet är därmed tveksam, men som okräsen student tvingas man äta det ändå. Att sedan behöva konka runt på en tomatlåda. Jag blir VANSINNIG. Väskorna har redan börjat uttrycka ett hat mot dess ägarinna efter ett flertal incidenter av valfri-flytande-mat som har läckt ut på mocka/läder/törstig textil. Note to self: Ha ALLTID plastpåse kring matlådan. Det är relativt ofestligt att behöva lämna in dem gång på gång på rengöring (till er som läser: pesto är ett helvete att tvätta bort!). Besticken är en skavande fråga i sig. Ni kan nog deducera min inställning till dom. Fy.

3. Förberedandet av matlådorna. Trots ihärdiga försök att  sammanställa veckans alla matlådor i förväg, inser jag att jag har alla förutsättningar för att bli bättre på denna punkt, eftersom jag i skrivande stund är sämre än sämst. Bekvämligheten av att bo hemma medför att jag förlitar mig på att gårdagens middagskock lagar tillräckligt med mat så att jag får en matlåda. Men det händer ju inte alltid. Och då orkar inte jag svänga ihop en anständig lunch på morgonen. Min väninnas (hon är ungefär lika hopplös på matlåds-fronten som mig) och min lösning på detta heter varmkorv. Slafsigt, billigt men ytterst tidseffektivt. Vips, så sparar man oceaner av tid under lunchen som kan spenderas med förberedelser inför eftermiddagens föreläsningar.

4. Miljön man tvingas äta i. Det är inte mänskligt att behöva äta i ett högljutt, trångt skrymsle som kallas för “matsal” på Nymble. Matro, snälla! Jag behöver matro. Under tidig höst och sen vår kan man äta utomhus och då älskar jag det faktum att jag går på KTH. Det är så förbaskat drömmigt att slå sig ner i gräset på borggården, lapa sol, suga in friskluft och bara njuta. Mer av det, tack!

En möjlig lösning på problematiken vore att ta med sig mat som inte behöver värmas, men även där skaver det. Under vinterhalvåret är jag ytterst ointresserad av att äta en kall lunch. En sallad i december? Nej, tack. Dels tillför den inte tillräckligt med energi för att jag ska kunna stå mig genom eftermiddagsföreläsningar från kl 13-kl 17, dels för att jag vill bli värmd av maten (kan inte ni på Akademiska Hus höja temperaturen lite!?).

Varför köper jag inte lunch, då? En utgift på drygt 1300kr i månaden för lunch på Nymble varje dag kan jag inte rättfärdiga för mig själv. Då äter jag hellre två pangmiddagar ute på stan med mina vänner varje månad.

Summa summarum: Det är rentav hemskt att äta lunch på KTH under vinterhalvåret, samtidigt som det kan vara en riktigt trevlig tillställning under de mer humana månaderna. Kämpa, Jessika. Kämpa. Snart kommer våren.

IMG_1486

Bästa vänner matchar omedvetet matlådorna med varandra…

FullSizeRender

Varmkorv från grillen vid KTH <3


8 Comments

Katarina · november 11, 2014 at 9:54 f m

Om du är i AlbaNova innan eller efter lunch så finns det mikrovågsugnar där, på våning 2 i labbhuset. Har man tur (är snabb) kan man sno ett grupprum att käka i, då får man matro också :)

womengineer · november 11, 2014 at 9:57 f m

Tack för tipset Katarina! det ska jag definitivt se till att pröva:)

Nina H · november 11, 2014 at 1:22 e m

Fler tips:
Det finns gott om ställen påväg från alba nova att värma på, maskin och v-huset är två exempel. Där kan du även hitta lugnare ställen att sitta och äta på.

I maskin och i V finns kylskåp där du kan förvara både fulla matlådor och tomma, gör dig visserligen låst till en plats.

För mig funkar inte helgstorkok, jag lagar mat vissa kvällar och det blir även matlådor. Mat är ett intresse för mig och jakten på bra matlådemat är ständig ;)

Och vill du köpa lunch, skaffa lunchkort på Q-restaurangen. Billigast och bäst enligt mig. För nödfallen eller en trevlig fredagslunch.

Från en trogen matlådeanvändare i snart 3,5 år

Tove · november 13, 2014 at 7:55 f m

I Uppsala (i alla fall i teknolog- och naturvetarlokalerna) står matlådorna i kö åt studenterna :) Bara lägg din matlåda på bänken efter den sist ditlagda och håll koll på när det är din tur. Vi måste fortfarande vänta, men kan fixa med lite annat under tiden.

womengineer · november 14, 2014 at 12:20 e m

Vilken underbar lösning Tove! Men vem styr själva micrandet (?)??

Tove · november 14, 2014 at 1:53 e m

Det gör vi själva. När ens matlåda är först i kön får vi hålla koll på när nästa micro är ledig. Då tar man bara matlådan och stoppar in den i den lediga micron. Så lite koll måste vi ha, men vi slipper långa, ringlande köer :)

Busslistan · november 18, 2014 at 4:38 f m

[…] Ännu en dag fylld av kunskap, glädje och frustration. Ännu en dag med räknande, skrivande och microköande. Och ännu en dag med […]

Varför skriver jag för Womengineer? · februari 11, 2015 at 8:08 f m

[…] blogg kan ni läsa om labblekar här och ni kan läsa om hur mycket Jessika hatar mikrovågsugnar här. Ni som funderar på utbytesstudier ska helt klart klicka er vidare till Johannas blogg där hon […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.