Andelen kvinnor på KTH ökar

För civilingenjörsprogrammen är andelen kvinnor 35% vilket kan jämföras med 33% för 2013. Av de 17 olika civilingenjörsprogrammen har tio program en andel kvinnor i intervallet 40-60 procent. Förra året var det åtta program.

Förra veckan skrev KTHs rektor Peter Gudmundson ovanstående i sin blogg. Hurra för det, andelen kvinnor ökar! Vi är ett steg närmare en jämn fördelning mellan könen, en mer jämställd skola och indirekt en mer jämställd arbetsmarknad. Att majoriteten av utbildningarna på KTH (tio av sexton civilingenjörsprogram) nu har en någorlunda jämn fördelning mellan könen känns riktigt mäktigt eftersom skolan är så pass stor. Men, på något sätt så får jag inte statistiken att gå ihop helt. Mina spaningar under mottagningsveckorna har gett mig en annan verklighetsbild  – killarna är i solklar majoritet.

Vi låter helt enkelt statistiken säga sitt: en andel kvinnor om 35% på KTH mynnar ut i att tio av sexton program är någorlunda jämställda*. Detta pekar tröttsamt nog på att det finns en hel del arbete kvar innan någon verklig jämställdhet kan uppnås. Några utav program kan alltså inte stoltsera med fina siffror som pekar på en trend mot ökad jämställdhet mellan könen. I höstas såg antagningen nämligen ut såhär för några program på KTH…

• 11 av totalt 114, dvs. drygt 9,6% kvinnor blev antagna till Farkostteknik
• 22 av totalt 140, dvs. drygt 15,7% kvinnor blev antagna till Teknisk Fysik
• 32 av totalt 200, dvs. drygt 16% kvinnor blev antagna till Datateknik

Med det här i åtanke inser man att ja, vi är äntligen på väg åt rätt håll, men det är fortfarande en bra bit kvar tills dess att könen är någorlunda lika representerade på alla program.

Det känns så drömskt att få gå runt bland dessa vackra hus! Så här fint var det till exempel imorse när jag gick till min första föreläsning i matematik.

* Själv tycker jag att jämställdhet är fel ord att använda vad gäller andelen kvinnor som blir antagna till utbildningen. Antagningen ser varken till kön, etnicitet eller liknande och alla har då samma förutsättningar att bli antagna. Det är alltså inte en fråga om särbehandling i detta fall utan snarare en fråga om underrepresentation av kvinnor på utbildningarna.