Den här tanken kanske ni alla har tänkt redan, men jag tänkte den precis nu. Tillsammans är vi riktigt starka, eller hur?
Ni kommer väl ihåg Emma Greens otroligt viktiga ställningstagande förra veckan? När hon, håll i er ni ovetande, målade naglarna i regnbågens färger inför sitt höjdhoppskval i VM. Att måla naglarna känns inte direkt som en kraftfull demonstration eller manifestation mot något man inte håller med om, utan ganska oskyldigt. Men hela världen uppmärksammade naglarna och det häftiga ställningstagandet i Ryssland där VM ut spelade sig, Ryssland som precis infört en lag mot “Homosexuell propaganda”. Färgen på naglarna fick säga vad vi alla (hoppas och önskar jag!) tänkte; Nåt i stil med “Vi är alla lika värda”, eller någon annan av FNs ganska självklara konventioner.
Problematiken uppkom när Ryssland pekade mot sin nyinförda lag (Borde inte vara möjligt att ett land kan stifta sådana lagar som strider mot mänskliga rättigheter osv) och det svenska friidrottsförbundet liksom fegade ur och inte torkade av Emmas nagellack men åtminstone bad henne (“vissa påtryckningar”) att ej visa sin åsikt på detta provokativa sätt då förbundet ej ville råka på fel fot med Ryssland.
Tänk om, bara tänk om, någon modig människa på förbundet istället köpt in mängder av nagellack och beordrat alla aktiva att måla naglarna i regnbågens färger och fortsätta tävla som vanligt? Tänk om vi gjort så, och en massa fler modiga, självständiga och fria länder (visst är världen full av sådana?) hängt på? Då hade Ryssland varit det enda (förhoppningsvis) land som ej tyckt om regnsbågsfärgat nagellack, men då det är svårt att driva ett VM utan andra nationer blivit tvungna att acceptera de andra nationernas aktivas nagellack (absurd mening för mer än en vecka sen, vem har en sådan åsikt om nagellack?) och finna sig i att de inte sympatiserade med deras lag, men med viss respekt för sporten och landet bara demonstrerade tyst genom att måla naglarna. Tänk om.
Tillsammans är vi enormt starka, kom ihåg det!
0 Comments