Förra veckan annordnades Uniaden, en årlig återkommande arbetsmarknadsdag arrangerad av fyra studentföreningar på Umeå Universitet. Under själva Uniaden-dagen fyller företag från arbetsmarknadens alla olika hörn det stora Universum-huset med utställningar, redo att berätta om just sitt företag och svara på frågor. Alla studenter som intar mässområdet får ett nyckelband, färkodat efter vilken inriktning dina studier har, allt för att företagen skall kunna se vilka som är potentiella studenter för just dem. Vi gick omkring med blå nyckelband, vilket stod för teknik. Det fanns en hel uppsjö av företag att nätverka med, ställa alla de där frågorna som ingen annan kan svara på, eller bara ta en godis och säga hej vid andra företag.
Temat för årets Uniaden var Network with confidence, jag tror det är grymt viktigt att faktiskt våga exponera dig själv lite (eller mycket), ställ de där frågorna du alltid undrat över, berätta om dig själv och dina mål och framtidsplaner, våga skapa lite kontakt. Sooner or later ska vi alla ut i arbetslivet, varför inte börja öppna en väg lite innan liksom?
Özz Nujen höll en inspirationsföreläsning för ett fullsatt Aula Nordica (många studenter!), där han dels pratade väldigt klokt (och trilla-av-stolen-roligt) om “mångfald eller enfald”, många egna erfarenheter och historier om människor som helt varit ute och cyklat i mångfaldsfrågan. Jag tycker han sammanfattade det ganska bra när han sa att
Lika barn leka bäst, men olika barn hittar på nya lekar..
Fyndigt va? Jag tänker att om man alltid plockar människor från samma “skål”, då vet man också hela tiden ungefär vad man får. Människor som vuxit upp i samma “skål” har också formats av liknande erfarenheter och upplevelser. Om man plockar från olika skålar får man ett gäng människor som kommer från olika bakgrunder och har formats av olika erfarenheter, vilket borde betyda att man tillsammans kan tänka ytterligare ett steg, och liksom hitta på en ny lek (eller något megahäftigt inom just sin bransch..)?
Jag bjuder på en bild, från ett tidigare liv typ, när jag, den bleka svenska tjejen, kom från en annan “skål”, med skillnaden att jag i detta fall inte var någon jättetillgång.
0 Comments