Fest i vägtunnel aka Polhemspriset 2013 och min egen hyllning till ingenjörerna

Jag kan inte sluta le. Har haft en helt sjuk kväll. Sjukt mäktig, sjukt inspirerande, och väldigt väldigt trevlig. Det var fest ikväll. Inte vilken fest som helst. Det var fest i den nysprängda norra länken-tunneln, 100 meter rakt ner från mitt kontor uppe på roslagstullsbacken.

Det var inte vilka som helst vi firade heller, det var nämligen utdelning av Polhemspriset – “Sveriges äldsta och finaste teknikpris” – som gick till, för att använda hennes egna ord, uppfinnaren, konstnären, entreprenören Petra Wadström och hennes projekt Solvatten. De har tagit fram en dunk som fylld med smutsigt vatten ställs i solen, där det renas genom UV-ljus och värme. Ett steg i rätt riktning mot att rädda de tiotusentals barn som dör varje dag världen över av diarrésjukdomar.

Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna det, men fick nog festens bästa plats; precis vid scenen, med vinnaren av Lilla Polhemspriset Fredrik Schaufelberger, som utvecklat en miljövänlig och billig process för att framställa en bromsmedicin mot HIV, på min högra sida.

Snett mitt emot satt vinnaren av Wimanska priset, Emil Nämgren, som han fick för sitt arbete med att rena avloppet från frisörsalonger (visste ni att hårfärg innehåller liknande ämnen som många läkemedel, som kan gå rakt igenom reningsverken och ut i naturen? Detta problem har ingen tänkt på förrän nu. Ni kan ju föreställa er mängden hårfärg…). Sist men inte minst fick jag sällskap av Petra Wadströms son, även han aktiv med projektet Solvatten. Sjukt inspirerande och charmerande herrar och jag skrattade mig igenom större delen av kvällen.

Om jag inte var körd på teknik och ingenjörsskap innan ikväll så blev jag det nu. Man inser att begreppet teknik innefattar så otroligt mycket. Tack vare ingenjörer har vi vatten i kranen, ljus i taket, hus att bo i, cykel att trampa och vägen den rullar på, bilarna att väja för och rödljusen (som man kanske inte alltid är glad för, men hur vore det utan dem?). Tack vare Baltzar von Platen, som fick Polhemspriset en gång i tiden, har vi kall mat i kylen. Datorn och telefonen som jag, och jag tror jag talar för de flesta här, inte skulle klara mig utan, har ingenjörer utvecklat. Jag skulle kunna fortsätta i all evighet, för om jag ber dig peka ut något i din närhet där en ingenjör inte har haft något finger med i spelet, tror jag att du får tänka en bra stund. Och det sjuka är, att trots detta, trots att vi är totalt beroende av det som ingenjörer skapar, så får man alltför ofta ett svar på frågan “vad gör en ingenjör?” i stilen “eehh…….. jag vet inte”.

Men det är faktiskt inte deras fel. Det är ert fel, och mitt fel, det är alla ingenjörers fel som inte berättar om allt fantastiskt arbete de gör! Jag tycker att just nu är ett bra tillfälle att hylla alla ingenjörer. Alla kan inte hitta banbrytande lösningar och alla kan inte få fina priser, men alla är en del i att bygga vår framtid, och alla borde hylla sig själva. Våga berätta för alla du träffar vad du gör på jobbet, vilka häftiga projekt du är med i! Jag har ofta tvekat, för “kvantfysik är ju rätt svårt att förstå”, men fuck it, kvantfysik är sjukt häftigt! Och de lär ju förstå mer om jag försöker berätta än om jag inte berättar alls… De allra flesta blir faktiskt lika fascinerade av det som jag är själv.

Så en hyllning och en uppmaning – berätta för världen hur du är med och bygger den.

Katarina