Helgen som var skulle kunna sammanfattas i ett enda ord – random. Det började med att min syster frågade om jag ville följa med på svenska rallyt tidigare i veckan. Jag, som fått blodad tand efter mitt första rally för ett par veckor sedan, var inte sen att tacka ja. Sagt och gjort. Klockan 6.00 på fredagsmorgonen gick Mårdens buss mot Hagfors och Svenska Rallyt, fylld till bredden av glada värmlänningar. Första stoppet var publikmagneten Colins Crest. Där skulle vi för första gången i år få se vår stolthet från Charlottenberg, Pontus Tidemand.
På plats hittade tjejerna i gänget ett bord. Killarna i gänget fick därför äran att bryta loss det ur isen. Könsroller när de är som bäst.
Det dröjde inte länge efter att Mården hade börjat steka mina hemmagjorda hamburgare på sin “värre mer stekpanna” innan ett produktionsteam från Volkswagen Rally The World kom fram för att provsmaka. Då jag hade fått i mig tillräckligt med varm choklad vid det här laget hade jag inget emot att ta över ansvaret för mikrofonen. När en kille från teamet frågade om jag ville bli “the fan of the year” genom att åka ring efter en bil var jag heller inte sen att säga ja. Enda motfrågan jag ställde var om de inte hade någon BMW på isen som jag skulle kunna få åka i, då det som många redan vet är mitt absoluta favoritbilmärke. Relativt snabbt kom det fram att de hade det, och att de mer än gärna ville uppfylla min lilla dröm åtminstone delvis. Mer än så krävdes inte för att jag mentalt redan skulle vara på plats.
På inspelningsdagen var jag inte i mitt livs bästa form. Men väl på plats vid Attila-sjön blev humöret snabbt på topp. Förutom att jag fick åka ring bakom en bil på en frusen sjö, fick jag även möjligheten att åka M3a ett par varv på isen, precis som utlovat. Jag gillar verkligen när folk håller vad de lovar. Hur som helst, alla verkade nöjda med resultatet trots att de inte tyckte att jag skrek varken tillräckligt ofta eller tillräckligt högt. Jag gjorde dock så gott jag kunde för att få till de där riktigt gälla skriken. Resultatet från mitt oförglömliga lilla äventyr hittar ni här.
Ungefär såhär glad var jag hela dagen.
Som att det inte var nog träffade vi dessutom två irländare på fredagen. Dessa hade i stort sett åkt raka vägen till Sverige efter rallyt i Monte Carlo. När det dessutom visade sig att dessa två hade spenderat första natten i Sverige i sin hyrbil var Marie snabb att bjuda in dem att sova hos oss. Efter att de sneglat en extra gång på David tackade de ödmjukast ja till det fina erbjudandet. Det var en klassisk win win situation. De fick insidertips om var man exempelvis kunde åka bil på en frusen sjö, medan vi fick ytterligare en privatchaufför och underhållning på hög nivå.
Den här ascoola bilen stod utanför Volkswagens tält vid serviceplatsen.
4 Comments
Katarina · February 12, 2013 at 5:06 pm
Gud vad kul! Sjukt. Jag vill också!
Per Sjögren · February 18, 2013 at 10:00 am
Håller med dig. Bra att du förstått vilket bilmärke som är bäst!
womengineer · February 18, 2013 at 3:23 pm
:)
Time has come…to say good bye · August 9, 2013 at 3:30 pm
[…] morgon bitti bär det alltså av till Höljes. Tror detta kan bli lika mycket av en erfarenhet som Svenska Rallyt i februari. Tävlingarna går av stapeln mitt ute i ingenstans med närmsta affär på typ 10 mils […]