Mission accomplished – I am an engineer

Trodde aldrig att dagen skulle komma då jag skulle få säga denna gyllene mening. Men nu sitter jag här i Värmland, där allt började, och undrar var tiden tog vägen. Exjobbet är inskickat, redovisat och till och med publicerat. På något sätt känns det lite tomt, men på samma gång som en extrem lättnad. Nu är jag väldigt dålig på att reflektera över saker som händer. För att vara helt ärlig så la jag det bakom mig i samma stund som jag lämnade KTH efter slutredovisningen i början av juni. Men om jag nu ska känna efter och reflektera en aning så känns det ganska overkligt. Under tiden på KTH har jag aldrig riktigt tänkt att det en dag kommer att vara över. Kanske för att jag aldrig har vantrivts eller längtat därifrån, kanske för att jag aldrig riktigt kunnat föreställa mig ett slut. Hur som helst så är det över och jag är en nybakad civilingenjör – and it feels pretty damn awesome.

Dagen då jag skulle redovisa bjöd på fint väder…

…så jag klädde mig därefter.

Det finns säkert ganska många där ute som sitter och väntar på sina besked från högskolan. Förhoppningsvis har några valt att läsa till civilingenjör. När jag började hade jag ingen aning om vad jag gav mig in på, men det gör ingenting. Allt kommer att falla på plats. Såhär i efterhand är det självklart lätt att säga att allt varit så himla värt och roligt och lärorikt och gud vet vad. Men faktum är att trots att jag kan se tillbaka på tillfällen som varit svåra, tråkiga och allmänt värdelösa, så är jag helt övertygad om att jag kommer att sakna studietiden. Friheten framförallt.

Ingenjörsbrudar. De här tjejerna kommer jag att sakna (plus några till), det är ett som är säkert. Alla kommer att börja jobba i Stockholm dock så jag har dem samlade på ett ställe.

Ja, det är (relativt) svårt att läsa till civilingengör, speciellt i början. Men tänk på hur många som har gjort det. Hur svårt kan det då vara? Nej just det. Alla tjejerna på bilden (plus några till) började på KTH samtidigt som mig, och alla har tagit examen nu. Dock instämmer jag inte med vissa som säger att man inte behöver vara bra på matte. Du bör gilla matte och du bör ha hyfsade resultat från mattekurserna i gymnasiet. Enda undantaget är om de dåliga resultaten beror på bristande engagemang. Se i så fall till att ta med dig lite mera driv till högskolan så kommer allt att gå galant. Nivån är helt annorlunda på högskolan och jag tror att de flesta får en smärre chock när de börjar. Personligen tyckte jag att chocken la sig i takt med att jag förstod vad som förväntades av en och vad jag behövde göra för att leva upp till dessa förväntningar. Man lär sig helt enkelt att plugga smartare efter ett tag. Student syndrome tenderar dock aldrig att försvinna.

Stockholm i mitt hjärta, naaat.

För att återgå till exjobbet så var det något jag fasade lite inför. Eller ja, jag var lite orolig att jag inte skulle hitta ett intressant företag att jobba med, att jag inte skulle komma på ett ämne och att jag skulle behöva skriva själv, precis som under kandidatuppsatsen. Nu löste det sig ganska fint för mig trots allt och jag är riktigt nöjd med resultatet och framförallt erfarenheten jag fått. Att bo i andra länder och uppleva andra kulturer är en upplevelse i sig. Men det absolut viktigaste med hela den här erfarenheten är att jag fått uppleva ett innovativt företag från insidan, och uppifrån och ner. Det har gjort att jag lärt mig mer än vad jag gjorde under de första 4.5 åren på KTH tillsammans. Därför tycker jag att man verkligen ska utnyttja chansen som exjobbet ger. För väldigt många är det dessutom en direkt väg till fortsatt anställning efter studierna.

Mitt främsta tips till alla som någon gång ska välja exjobb är egentligen att dra i alla tänkbara trådar och se alla möjligheter. Jag kom i kontakt med företaget jag jobbat tillsammans med efter ett intership sommaren innan, och det här internship:et fick jag efter att ha fått tag i mailadressen till personalchefen på företaget via en bekant.  I och med att jag hade bokat en nöjestripp till London sedan innan (med detta i bakhuvudet) kunde jag dessutom komma på intervju med kort varsel. Vad jag vill komma till är att exjobbet inte kommer att hitta dig. Det är väl som med allt här i livet, man måste ta för sig, och våga chansa.

Nu skrev jag i och för sig själv på grund av lite olika anledningar. Framförallt för att företaget endast kunde erbjuda en plats. I mitt fall gjorde inte detta särskilt mycket, jag hade tidigare skrivit kandidaten själv och jag har inga som helst problem med att vara på resande fot själv. För mig tror jag främst att det var bra då jag inte hade någon annan trygg punkt varken i Singapore eller London. Det gjorde att jag helt enkelt blev “tvungen” att lära känna andra på företaget. Jag tror personligen att det är lätt att ty sig till den andra personen om man väljer att åka två. Jag gjorde på samma sätt när jag åkte på utbyte till Singapore 2010. Det gjorde att jag blev placerad i ett rum med en tyska, vår allas Jutta, som i dag är en av mina bästa vänner. Naturligtvis finns det hur många fördelar som helst med att jobba tillsammans med någon under exjobbet. Jag saknade framförallt någon att bolla idéer med och rådfråga när jag körde fast. Det hade heller inte varit helt fel att endast behövt skriva halva uppsatsen.

Sammantaget har det varit en fantastisk upplevelse och jag är företaget evigt tacksam för att de tog emot mig med öppna armar och gav mig den här möjligheten. Just det, en sak till, om ni får möjligheten att åka utomlands och skriva exjobbet, gör det! Man får nämligen ett bidrag från Erasmus som täcker en hel del. Det kan man antingen spendera på att betala av studielånet, eller ännu bättre, köpa sin första designerväska;)