Hva skjer a?

Ja, jag är fortfarande sjuk. Men det är mycket bättre och jag vill tro att jag är väldigt nära att bli helt frisk nu. Idag följde jag med en kompis som bor precis runt hörnet där jag bor för att gå till gymmet, i hopp om att döda de sista bacillerna. Det kändes helt okej, men kombinationen förkylning och en lättare baksmälla var inte optimal. Efter två övningar blev jag riktigt andfådd och efter några frivändningar blev jag faktiskt aningen yr. Hur som helst, gymmet var OK, men inte helt komplett ur ett utrustningsperspektiv. Det var inte SATS Odenplan, om man säger så. Men det är ingen fara, jag har två andra alternativ att testa innan jag bestämmer mig för vilket gym jag ska signa upp mig på.  I morgon funderar jag på att testa Virgin Active som tydligen ska vara den bästa gymkedjan. Lite SATS Odenplan- feeling om jag förstått det hela rätt. Enda kommentaren jag fick när jag frågade min vän om kvalitén på gymmet var: “Gah, that’s where all the bankers go”. Jag har svårt att se det som något negativt dock. 

I går kom Amanda till mig ifrån Cambridge för att käka middag och fira lite. Som de flesta kanske sett signade jag för ett företag tidigare i veckan, vilket känns riktigt kul och jag ser verkligen fram emot att börja jobba på riktigt. Att det dessutom kommer att ske i Oslo gör det hela ännu roligare. Back to the roots. Av någon anledning känner jag mig mera norsk än svensk, vet egentligen inte riktigt varför, men så är det.  Kanske för att jag är mer norsk än svensk rent genetiskt. Äsch, jag vet inte. Just det, i morgon kommer mamma och pappa till London, bland annat för att fira sin 30-åriga(!) bröllopsdag. Helt sjukt, fattar inte hur man kan stå ut så länge med en och samma person, eloge till dem.

Härom kvällen var jag ute på en liten kvällspromenad i kvarteret och passade då på att knäppa lite bilder på The Gherkin. Kändes lite lustigt att power walka där bland alla finanshajpar med Eminem på högsta volym.

Mitt skrivbord. Förstår inte hur jag klarat mig utan en extra skärm i alla dessa år.