En av de bästa sakerna med I här i Linköping är att man får välja nästan alla kurser i 4:an och 5:an själv. En av de sämsta sakerna med att få välja allt själv är att ingen väljer det som jag valt. Med två tekniska kurser inom reglerteknik har jag gått från det trygga I-gemenskapen och blivit det svarta, matlab-inkompetenta fåret bland de som läser Teknisk Fysik och Elektroteknik (Y). Första dagen på terminen var jag nästan lika nervös som när jag kom till universitet första gången. Skulle jag känna någon i klassen? Hur hittar man en labbpartner om man inte känner någon? Kommer jag hänga med överhuvudtaget eller kommer jag vara helt lost bland matriser och överföringsfunktioner?
Min oro var nog rätt överdriven. Efter 4 år på universitet känner man oftast nån på de andra programmen och mycket riktigt satt det ett par ansikten jag kände igen. Labbpartner hittade jag direkt och alla andra var precis lika lost som jag när föreläsaren drog igång. Det jag inte förstod kunde jag be om hjälp med och hittills har jag inte märkt någon större skillnad mot att plugga med I:are (skulle i så fall vara att andelen ljusblå skjortor minskat dramatiskt…). Det enda som är tråkigt är att jag inte har samma schema som varken mina gamla I-kompisar eller nyfunna vänner vilket gjort att jag sitter och pluggar mycket själv. Men jag har lärt mig hitta de bästa skrymslena där jag kan sitta ifred och koncentrera mig så produktiviteten har höjts avsevärt. Så ekvationen
(Nya_vänner-gammla_vänner)+spännande_kurser+produktivitet+matlabskills blir nog ändå positiv ändå :)
Så här ser dagens pluggplats ut. Nära till labbsalarna och kanelbullarna, Jackpot!
0 Comments