Så är det den där tiden på året igen. Ryds gator fylls av flyttsläp när ett gäng nya teknologer flyttar in, märkesbacken lyser med alla nymålade loggor, de skäggiga fadderisterna stampar runt på campus och det är helt omöjligt att hitta någonstans att ställa sin cykel. Det är något speciellt med de första veckorna på ett nytt läsår. Inte bara de nya studenterna är taggade och förväntansfulla utan hela universitetet verkar bubbla av liv. För mig är det antagligen (och förhoppningsvis) den sista läsårsstarten jag kommer få uppleva. En viss del av mig tycker det är vemodigt men den delen är ganska liten.
Fotograf: Cecilia Ohlsson, LiU
För några år sedan trodde jag aldrig jag skulle bli nöjd med studentlivet. Jag älskade varenda del av det, nyfiken att upptäcka allt jag ännu inte sett och kunde inte förstå hur de äldre studenterna kunde tycka det var ”skönt att bli klar”. Nu står jag här som en nybliven femma och förstår precis vad de menar. Studentlivet har varit fantastiskt men känns nu ganska tryggt och invant och nu är jag redo för att ta mig an nästa utmaning. Ett år kvar av studier och sen ut mot vart det nu bär av.
Den här mottagningsperioden har varit lite extra speciell då jag fått vara klassföreståndare och följa ett nytt gäng ingenjörsstudenters första steg in på universitetet. Jag har fått blicka tillbaka och uppleva min första tid som student och samtidigt få se hur studentlivet utvecklas. Jag kan bara säga att återväxten ser god ut och jag kan tryggt lita på att de nya studenterna fortsätter förvalta den fina kulturen vi har på LiU.
Jag ser fram emot ännu ett år av bloggande och önskar alla nya och gamla studenter stort lycka till med det kommande året!
0 Comments