Vaknade upp imorse och såg ett mejl om tentaresultatet från den sista tentan kommit in. Finns få saker som kan få en vakna till som ett tentamejl så jag öppnar mejlet och där står det. Det alltid lika ovälkomna U:et. U, underkänd, Inte tillräcklig. U som i nu får du plugga in det här en gång till och i det här fallet U som i inget jullov då omtentan ligger 7 januari. Jag sjunker ner i kudden och funderar på om det är värt att ens gå upp ur sängen.  Jag vet att det är svårt att läsa ingenjör och jag vet att “alla andra kuggar” men just då spelar det ingen större roll. Jag har kuggat tentor innan så det är inte första gången men känslan av att kugga en tenta går aldrig riktigt att vänja sig vid. Jag, precis som så många andra, tillhörde den skaran som oftast satte MVG på proven och var aldrig ens i närheten av ett underkänt under hela gymnasietiden. Det är nog därför många tycker att universitetet är så tungt. När man kommer första terminen och mer än hälften kuggar matte-tentorna. Då är det lätt att tro att det är en själv det är fel på. Men så är det självklart inte, det är bara en helt annan svårighetsnivå. Helt plötsligt är alla som innan var bland de bästa i sin klass på samma nivå som alla andra och är glada för att ens klara kurserna. Och oftast tycker jag den höga svårighetsgraden är rolig och utmanande men idag är jag mest less på den. 61% underkända på den här tentan. Jag är i alla fall inte ensam.

Screen Shot 2015-11-18 at 15.56.55


5 Comments

Jessika Karlsson · november 17, 2015 at 7:52 e m

Sån otrolig igenkänningsfaktor! Jag kuggade en och en annan tenta den här perioden och de var de första jag kuggade under studietiden.
Som du säger, så är det inte lätt att hantera nederlaget. Gick typ in i en tre dagars depression, men nu är jag åter på banan! Man får väl bara kämpa på och ge sig en ordentlig klapp på axeln sen, när man väl klarar dem!! :)

Signe · november 17, 2015 at 8:29 e m

Känner igen det så väl! Din kommentar om att det helt enkelt är en annan svårighetsgrad hjälpte otroligt mycket. Man glömmer ofta bort att det man gör är faktiskt ganska svårt.

Greta · november 17, 2015 at 9:31 e m

När jag tycker det är motigt tänker jag på hur gråtandes stolt jag kommer vara på min examensdag. Varje motgång kommer för mig att resultera i större stolthet :) kram!

Sandra · november 18, 2015 at 10:19 f m

Åh vad jag känner igen mig! Försöker att trösta mig med att om jag tvingas plugga in serben gång till så kommer jag komma ihåg det mer än mina kursare som klarade tentan.

Jenny Stenström · november 18, 2015 at 11:11 f m

Ni har så rätt tjejer! Som Greta säger, nån dag når man fram till examen och jäklar vad stolt jag kommer vara då! Fortsätt kämpa!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.