Jag var i alla fall inte ensam om att kugga

Vaknade upp imorse och såg ett mejl om tentaresultatet från den sista tentan kommit in. Finns få saker som kan få en vakna till som ett tentamejl så jag öppnar mejlet och där står det. Det alltid lika ovälkomna U:et. U, underkänd, Inte tillräcklig. U som i nu får du plugga in det här en gång till och i det här fallet U som i inget jullov då omtentan ligger 7 januari. Jag sjunker ner i kudden och funderar på om det är värt att ens gå upp ur sängen.  Jag vet att det är svårt att läsa ingenjör och jag vet att “alla andra kuggar” men just då spelar det ingen större roll. Jag har kuggat tentor innan så det är inte första gången men känslan av att kugga en tenta går aldrig riktigt att vänja sig vid. Jag, precis som så många andra, tillhörde den skaran som oftast satte MVG på proven och var aldrig ens i närheten av ett underkänt under hela gymnasietiden. Det är nog därför många tycker att universitetet är så tungt. När man kommer första terminen och mer än hälften kuggar matte-tentorna. Då är det lätt att tro att det är en själv det är fel på. Men så är det självklart inte, det är bara en helt annan svårighetsnivå. Helt plötsligt är alla som innan var bland de bästa i sin klass på samma nivå som alla andra och är glada för att ens klara kurserna. Och oftast tycker jag den höga svårighetsgraden är rolig och utmanande men idag är jag mest less på den. 61% underkända på den här tentan. Jag är i alla fall inte ensam.