När jag började studera var vi runt 35 stycken elever i min klass varav bara 7 var tjejer och det var ungefär samma fördelning och antal i min parallellklass. Jag visste redan innan jag fick se klassen att det skulle vara få tjejer men samtidigt var det inget som direkt störde mig eller gjorde att jag tvekade över att söka till en teknisk utbildning.
Efter cirka ett halvår var vi bara 2 tjejer kvar i min klass. Fortfarande var det inget som jag tyckte var direkt jobbigt, men självklart tråkigt att vänner slutade.

Men så ibland funderar jag ibland över hur det hade varit att ha fler tjejer i klassen. Att inte ständigt vara van vid att vara i minoritet och ofta även mer eller mindre ensam tjej i ett projektarbete.
Jag har även kommit på mig själv med att jag nu blivit så van vid att ha mycket killar runt mig att det inte längre är något jag reflekterar över. När det kanske i själva verket är något som borde reflekteras över oftare och även av fler.

För jag tror att det är just när en vänjer sig vid något för mycket och slutar ifrågasätta varför det är på ett visst sätt som också utvecklingen stagnerar. Därför tror jag det är ett kriterie för att få fler tjejer till teknikska utbildningar. Att hela tiden se hur det ser ut i dagsläget och ifrågasätta varför det ser ut som det gör.
Vidare är jag väldigt rädd för att den redan låga andelen tjejer på tekniska utbildningar gör att tjejer som tänkt söka sig dit inte gör det. Just för att de vet, precis som jag visste, att det är få tjejer som söker och att de med stor risk blir i minoritet.

Därför hoppas jag innerligt att denna risk inte är något som avskräcker någon från att studera efter sina egna intressen och följa sina drömmar!


2 Comments

Rebecca · maj 6, 2013 at 8:14 e m

Jag har i alla fall sökt till Medieteknik i Norrköping! :D Ska bli sååå kul! :)

womengineer · maj 8, 2013 at 10:01 f m

@Rebecca: Vad roligt! Du kommer inte bli besviken! Lycka till.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.