Låt mig först klargöra en sak. Man måste inte vara ett mattesnille för att klara av matten på högskola/universitet. Man måste faktiskt inte ens tycka att det är roligt. Jag kan villigt erkänna att det är väldigt få gånger som jag sett fram emot att räkna matte. För mestadels tycker jag att det är tråkigt.

Men ändå läste jag runt 12 mattekurser under de tre första åren. Vilket betyder att matte var en ganska stor del av utbildningen då. Många gånger var det riktigt jobbigt men det är då man måste tänka framåt. Varför sitter jag egentligen här och räknar? Jo, för att;

  1. Jag vill klara av min utbildning.
  2. Jag vill ha många möjligheter när jag studerat klart.
  3. Jag vill få ett roligt jobb.

Innan jag började studera till ingenjör var jag verkligen orolig över att jag inte skulle klara av mattekurserna. Mina mattebetyg på gymnasiet var inga höjdare direkt. Men jag bestämde mig för att ge det ett försök.

Väl på utbildningen var tempot högre precis som jag hade hört att det skulle vara men det fanns samtidigt även en betydligt större motivation från min sida att lägga ner tid på kurserna och det fanns även en helt annan attityd bland mina nya klasskamrater.
Alla hade själva valt att vara där och alla ville även klara av kurserna vilket gjorde det mycket lättare för mig att ta tag i plugget från första början. Vilket även gav resultat.

Jag kommer så väl ihåg när jag fått reda på att jag klarat den första mattekursen. Jag började storgråta för jag var så otroligt lättad. För mig kändes det lite som att har jag klarat den här kursen så kommer jag klara alla kurser. Det blev på ett sätt som ett bevis för mig själv att jag kan om jag vill.

Jag reflekterade även över det här i måndags när jag var ute och sprang. Det var slaskigt på marken och det snöade. Det var verkligen ingen njutning utan riktigt jäkla surt. Men ändå sprang jag mina kilometrar. För att jag kan se den rundan i ett större perspektiv och jag vet att den rundan, tillsammans med alla de andra både lättare och tyngre rundorna kommer göra att jag en dag uppnår mina löpmål.

Det jag tror är viktigt att komma ihåg är att hela tiden se alla kurser, både de roliga och tråkigare,  som en del av helheten som tillsammans måste klaras av för att nå de långsiktiga målen. Då blir plötsligt den tyngre kursen något mer än bara en tung kurs.

Så även om allt kanske inte är kalasroligt jämt får man ge sig tusan på att man ska klara av det och lägga ner den tid som krävs för att det en dag kommer vara värt allt slit.

// Michaela Stenhammar

Categories: Hela Michaela

5 Comments

Annika Elovsson · februari 7, 2013 at 8:02 f m

Bra skrivet Michaela! En annan motivationsfaktor för mig när jag pluggade var att prata med studenter i de äldre årskurserna och se vilka häftiga saker de gjorde i sina kurser. När man förstår vad matten kan användas till, och inser att “om jag lär mig det här nu så kan jag använda det för att göra de här tuffa grejerna om något år” så kan det kännas lite lättare.

Nina · februari 7, 2013 at 5:59 e m

Du är grym Michu! :)

womengineer · februari 7, 2013 at 8:43 e m

Annika; Ja visst är det, håller helt klart med dig!
Nina; Tack, du med ju! :)

/Michaela

Louise · februari 8, 2013 at 8:21 e m

Vi är alla helt awesome! ;)

womengineer · februari 9, 2013 at 9:48 f m

Louise; Absolut!
/Michaela

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.