Min lillebror och hans kompisar reser runt i Australien
När jag gick i åttan på högstadiet i lilla Valdemarsvik, var vi en dag på väg tillbaka efter matrasten. Det var ungefär den här tiden på året, och solen hade inte tittat fram på flera veckor. Plötsligt, när vi gick där, gled molnen isär och en liten ljusstråle letade sig ner till oss. Jag minns att vi gick extra sakta den dagen, för att kunna samla in så mycket solljus som möjligt, och för att kanske lyckas spara den under några veckor framöver.
Jag tror ändå att vi blev gladare efter den händelsen. Kanske inte att själva solen i sig hade en sådan påverkan, men att vi fokuserade på de bra stunderna. Vi lärde oss att ta vara på de stunder då allt går bra, då vi trivs och utvecklas och samtidigt har roligt. Och att vi kan minnas de, när dagarna är fulla av gråa moln.
Min lillebror befinner sig just nu på andra sidan jorden, i Australien, där han jobbar, reser och njuter av solen. Och varje vecka lägger han upp nya bilder och delar med sig av sina intryck och händelser. Och jag tycker det är skönt att veta, att även om det är mörkt och kallt här i Norden, så har han det varmt och soligt.
För solen lyser alltid någonstans, även om vi inte alltid ser den.
/ Hannah
0 Comments