Foto: Jon Nyström
Har ni hört hur det viskar i buskarna? Hur det prasslar i löven? Och hur det visslar i vinden?
Studenterna har äntligen kommit tillbaka till Uppsala och med dem följer både sång och skratt, stoj och stim. Vi sitter på balkongen när vi hör de komma; det är nästan så att det går att ta på glädjen och förväntan som följer i fotspåren. Ända från tågstationen sveper dimman och lägger sig som en hägring över gatorna.
Sakta rör de sig inåt i staden, till små korridorsrum och nyköpta lägenheter. Till caféer, skolor och gym och om några veckor kommer allt ha återgått till det vanliga. Men dimman kommer finnas kvar. Med skratt, tårar och längtan. Med nyfunna vänskaper och avklarade tentor. Och som en ständig påminnelse om varför vi är här.
0 Comments