Kontrasternas land

Foto: Jon Nyström

Ibland tänker jag att jag borde bestämma mig. Att jag inte både kan tycka om sött och salt. Både älska sommardagarna då man kan ligga på stranden och äta vattenmelon, och de kalla regndagarna då man kan dricka varm choklad inomhus. Att vilja tillbringa semestern både i hängmattan och utomlands. Och att alltid vara sugen på mer än en maträtt samtidigt.

I helgen var vi i Stockholm och strosade runt på gatorna och njöt av folkvimlet och värmen. Vi besökte Skansen med alla söta björnungar, vargar som gömde sig och renar. Och helt plötsligt kändes det som att jorden började snurra och i mitt huvud befann jag mig en vecka framåt i tiden. Sommarklänningen hade bytts ut mot jacka och långbyxor, sandalerna mot kängor och Stockholms innerstad hade nu ersatts av fjäll så långt ögat nådde. Blå, gråa, vita och mäktiga. Men renarna var desamma. Så lika men ändå så olika, och jag kände mig som en helt annan person.

Hur ska jag kunna svara när de frågar var jag vill bo? Var ska jag söka bostad när jag helst vill bo på en öde ö mitt på Sergels torg, omgiven av hav och stora fjäll? Hur skriver man på ett CV att jag både kan knyta knopar och göra upp eld, skriva rapporter och hitta i Londons tunnelbanesystem? Och att det kanske är just kontrasterna jag vill åt. Den där fina gränsen som skiljer storstan från Jämtlands fjäll.

/ Hannah