typisktekniskfysiker

Häromdagen satt jag på ett tåg och började prata med en kille bredvid mig. Efter lite inledningsfraser frågade han vad jag pluggade.

Teknisk fysik. Fast jag är nog ingen typisk teknisk fysiker…

svarade jag och sen började jag förklara varför. Varför i allsin dar la jag till den där extra meningen? Varför nöjde jag mig inte bara med att säga “Teknisk fysik” eller eventuellt lägga till “En helt vanlig sådan”.

För vad befäster stereotypen av en teknisk fysiker mer, när inte ens jag vill representera programmet? Är det inte just det som behövs, fler kvinnliga ingenjörer som pluggar entreprenörskap och reglerteknik och dessutom är jättesociala? Är det inte den bilden vi faktiskt vill ge av en teknisk fysiker?

För ett tag sedan läste jag en artikel som handlade om en tjej som tyckte hon var fejk och trodde att de andra på jobbet när som helst skulle komma på henne. Jag har hört samma sak flera gånger. Förklaringar. Bortförklaringar. Bortförklaringar igen. Varför vi inte passar in i mallen. På vilket sätt stereotypen är fel.

Men när vi säger så befäster vi bara stereotypen ännu mer genom att säga att vi själva är undantaget. Så hädanefter ska jag med stolthet säga att jag pluggar Teknisk fysik. Och att jag är en typisk sådan.


0 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.