Giselle i Förtrollad. Foto: www.fanpop.com
Det finns många fördelar med att bo och plugga i Uppsala. Eller det var ju det där med att plugga… min helg har mest bestått av trevliga middagar, den ena med släkt och den andra med vänner. En stor fördel med att bo i Uppsala är att du kan åka till Stockholm två gånger på två dagar och dessutom sova i Uppsala emellanåt. Helgen började med att jag tog ledigt från skolan i fredags, eller ledigt i universitetsvärlden innebär att du struntar i de föreläsningar som är och det är ingen som tar notis om din frånvaro. Och du måste likväl skriva av en kompis efteråt för att få anteckningar, så jag vet egentligen inte om du tjänar något på det. Men det är skönt att kunna flexa ibland, speciellt en fredag eftermiddag när solen precis tittat fram bakom molnmassorna.
I Stockholm besökte vi Nordiska museet, där de hade utställningar om traditioner i svensk historia, massor superseriösa dockhus och en utställning om hårmode under 1990-talet fram tills nu. Den var riktigt intressant. Jag såg förresten en film som heter Förtrollad (Enchanted), som är en fin Disney-film. Den handlar om en saga som blir verklighet då karaktärerna ut sagan slungas ut i vår värld. Huvudpersonen, Giselle, ser ut som prinsessor gör i sagor med håret i en krånglig uppsatt frisyr fullt med blommor och pärlor. I slutet av filmen är det bal och hon görs då om så att hon ska se ut precis som en vanlig människa. Och medan alla andra kommer i balklänningar och uppsatt, superlockigt hår, kommer Giselle i en enkel klänning och rakt, utsläppt hår. Hon ser ju helt normal ut, tänkte jag och samtidigt hade jag precis innan sagt att det inte finns något hårmode idag.
Tjena. På Nordiska museet definierade de dagens hårmode som ombytligt, att vi med dagens många möjligheter gärna byter frisyr från dag till dag, men att det annars var långt, gärna blont och rakt hår som var det mest populära. Precis som i Disneyfilmen.
På tåget hem från Stockholm sitter jag och funderar på hur mitt liv kommer bli när jag är klar. Kanske flyttar vi till Stockholm, kanske kommer jag sent en kväll ta tåget åt andra hållet efter en middag i Uppsala och kanske kommer jag någon gång förlora den där känslan jag fick när jag var barn. Den där pirriga känslan som infinner sig varje gång tåget närmar sig Stockholm, känslan över att rulltrappor är det häftigaste som finns och glädjen när det finns tio smoothie att välja mellan på Centralstationen.
Men till dess dröjer det ännu ett litet tag. Och fem i halv tolv på natten stannar jag till på Folkes, vår närmaste Ica-affär och handlar mjölk och ost på vägen hem. Det finns allt bra många fördelar med att bo i Uppsala, och jag har säkert inte ens upptäckt hälften än. När jag kommer hem ställer jag mig och tittar ut över staden och somnar sen tryggt i gatlyktans sken.
0 Comments