Beslutsångest 1.0

Foto: Melissa E Dockstader

Jag är en sån tjej som går på danspass för att kunna smälta in i mängden.  Jag klär mig att klara pastellfärger när våren kommer, inte för att sticka ut utan för att gå våren till mötes. Och jag har alltid velat gå min egen väg. Helst tillsammans med alla andra.

 Jag tror det började när jag gick i högstadiet. Jag ville båda satsa på dans och matte, jag ville flytta hemifrån men inte flytta ifrån mina syskon. Jag skulle välja gymnasielinje och skola och alla verkade kräva av mig att jag skulle förstå hur livsavgörande mina beslut var.

Jag valde natur för att det var en bred utbildning och samhällskunskap var inte mitt starka ämne. I skolan gällde det att välja rätt kurser till individuellt val och samtidigt prioritera skolarbetet på rätt sätt. Till universitetet kändes det ännu värre. Nu var det inte bara linje och skola, utan även stad man skulle välja. Och känslan av att vad jag än väljer kommer mitt liv förändras drastiskt, gjorde mig inte direkt lugnare. Ett tag funderade jag till och med på att stanna kvar i Norrköping ett år efter gymnasiet bara för att slippa välja. För att slippa komma till en ny stad där jag inte kände någon och fullt med nya beslut att fatta.

Jag har aldrig riktigt kommit över den där känslan av att alla beslut jag fattar är livsavgörande. Mitt liv i Uppsala blev helt fantastiskt, men jag kan ju inte låta bli att fundera, hur hade det blivit om jag flyttat till Lund? Eller stannat kvar i Linköping? Eller läst till arkitekt på Chalmers?

När jag väl hade gjort valet Teknisk Fysik tänkte jag att nu finns det en utstakad väg för mig. Många andra har gått den förut och det är bara att följa efter. Men likadant som natur mest är en bred utbildning utan någon spetskompetens, är Teknisk Fysik lite likadant. Det finns en studieplan för vad vi ska läsa varje år, men det går ju att läsa extra-kurser. Borde man läsa extra-kurser? Är det bra för dig själv? För ditt cv? För arbetsgivaren? Vill du engagera dig? Det är klart du vill engagera dig. Okej, med vad? Hur mycket tid tar det? Är det verkligen det här jag vill plugga? Vad ska jag läsa nästa period? Är det verkligen det här jag vill plugga?

Frågorna är många och upphör aldrig att komma. Och om jag väl lyckas hitta en rolig kurs jag vill läsa är det inte säkert att den går just nu. Eller att jag är behörig. Eller att den ges i Uppsala heller för den delen. Eller så uppfyller den inte de höga förväntningar jag har på kursen.

Det är nästan det som jag har lärt mig mest på Teknisk Fysik. Att ingenting uppfyller mina förväntningar och det är inget fel med det. Jag läser inte Teknisk Fysik för att alla kurser är jätteroliga och för att jag vet precis vad jag vill bli. De flesta kurserna är ganska tråkiga och om inte, så är de jobbiga eller abstrakta, för praktiska eller för teoretiska. Men sen kommer det en dag, två år senare, då jag inser att jag verkligen har lärt mig något, att jag har nytta av den där kursen för flera år sedan.  Helt plötsligt känns livet meningsfullt igen, ändå tills det är dags att söka kurser till nästa läsår.

Och samtidigt funderar jag över om jag har valt rätt. Varför läser jag Teknisk Fysik om jag varken vill hålla på med teknik eller fysik? Jag trivs på utbildningen och jag kan nog tänka mig att jobba med det, jag vill bara inte bli specialist tror jag. Fast det är nog inte heller sant, jag tänkte länge att jag ville bli specialist. Att jag äntligen skulle bli bra på något.

Till hösten påbörjar jag mitt sista år och det finns en inrikting i Uppsala som heter Entreprenörsskolan, jag tror den är för alla oss som vill ha ut något mer av vår utbildning än bara teknik, som inte riktigt längre vet vad de vill jobba med och de som snarare vill jobba med att lansera projekt istället för att uppfinna dem. Det känns som att det skulle passa mig, jag tror jag skulle trivas jättebra, men samtidigt tar jag då det slutgiltiga steget bort från denna allmänna utbildning där vi inte specifierar oss på något.

Jag stänger en dörr mot att bli specialist, mot att kunna doktorera, mot att kunna säga att jag bara läst teknik i fem år. Men kanske öppnar jag samtidigt en annan dörr. Och tyvärr kommer det nog finnas precis lika många valmöjligheter bakom den dörren.

Men jag får väl hoppas att det är som med allting annat här på Teknisk Fysik. Om två år kommer jag inse att jag kanske ändå lärde mig någonting.