Hej på er!

Jag sitter och myser i soffan och börjar tänka  tillbaka på när jag valde min drömutbildning och vad det var som förde en bondjänta till ingenjörsstudier.

Jag är uppväxt på en bondgård i norrland där båda mina föräldrar äger och jobbar på företaget. Jag tror alla ägare till ett stort företag hoppas på att ett av barnen vill ta över. Det är mycket investerade pengar och det tar flera år att bygga upp. (Om ni läst debatten om de svenska bönderna som pågår just nu vill jag bara inflika att ja, det är oerhört viktigt)

11863438_10153155635102992_8111397947647717346_n
Min mamma invriden i rosa balplast på en rosa bal mitt på ängen med kor i bakgrunden.
En kreation av mig och pappa för en tävling av bröstcancerfonden.

Arbetet som lantbrukare intresserade mig aldrig även om jag är oerhört glad över min uppväxt. Det var häftigt att köra traktor, plocka hönsägg och dricka mjölk direkt från kon, men jag hade andra drömmar. FBI agent, OS medalj i brottning, snowboardproffs, dansproffs, och tillslut, designdrömmar.

Drömmarna bar mig 15 mil hemifrån som 16 åring,  till Luleå och gymnasieprogrammet Mode & Design. En utbildning i sömnad, från ide till klädplagg. En riktig tonårsdröm! Efter tre år hade jag bestämt mig, kläder var inte min grej.

10400065_82400813673_3543417_nJag på utbildningens årliga modevisning i min egen balklänningsdesign.

Efter ett au pair år i New Jersey kom jag till Luleå igen. Här tänkte jag stanna max ett år eftersom mina drömmar skulle ta mig till industridesignsutbildningar vart som helst men inte i denna stad! Efter någon månad halkade jag in som dansinstruktör på ett gym i stan och då kunde jag ju lika gärna kolla vilka utbildningar som Luleå tekniska universitet kunde erbjuda.

Det fanns något som hette civilingenjörsprogrammet teknisk design. Jag hade ingen aning om vad en ingenjör var, jag visste bara att jag ville utveckla produkter och tyckte om att lösa problem. Jag fick komma på besök och jag kommer starkt ihåg ögonblicket jag för första gången såg en 3D skrivare i action. Jag blev stum av fascination. Hur funkar detta?? Jag var fast.

40061207393D skrivare

Jag kom hem till mina föräldrar och berättade om mina planer. Mina föräldrar visste nog inte heller vad en ingenjör var när pappa uttryckte sig “Du kan ju inte uppfinna hjulet igen”. Jag kunde inte förklara då, men nu inser jag att min pappa jobbar som en ingenjör. Han finner lösningar på tekniska problem varje dag. Han är en av mina största inspirationskällor.

Efter min gymnasieutbildning saknade jag all matte, fysik och kemi som behövdes för ett ingenjörsprogram. Antagligen  var min pappas kommentar hämtad från erfarenheten om att jag inte hade superlätt för matte och inte varit speciellt intresserad av tekniken på gården under uppväxten. Jag klarade precis matte B på gymnasiet så jag var riktigt orolig för min förmåga när jag började tekniskt basår, (ett år av eftergymnasiala studier).

Men vet ni, jag har aldrig haft så lätt för matte som under mitt första år på universitetet. Jag klarade mig galant och kunde sedan påbörja min drömutbildning teknsik design!

11061987_10152798872747992_7339149885588810554_nResultat från kursen i modellbyggnad.

Jag vill avsluta med att säga: Din bakgrund avgör inte vem du är eller vad du vill uppnå. Följ det du tror på och försök alltid! Du klarar så mycket mer än vad du tror. Att säga “jag kan” är viktigare än ditt IQ.

Kram på er!


2 Comments

Malin A · september 10, 2015 at 10:54 f m

Du är så duktig Greta, det är verkligen kul och inspirerande att läsa din blogg och hur det går för dig!

miahol · september 15, 2015 at 6:16 e m

Vad roligt att se att det inte bara är jag som valde något annat under gymnasiet. Ibland tar det lite tid att hitta rätt väg, och ibland är vägen rätt men så ändras den ju äldre man blir. Läste du tekniskt basår i Luleå?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.