Vi reste till Almedalen för att på riktigt ge oss in i samhällsdebatten om hur jämställdhet prioriteras i praktiken på svenska teknikföretag. Varför? Jo, Almedalen är viktigt. Det är viktigt eftersom vi som en liten organisation får samma möjlighet att påverka som en stor aktör. Dörrar öppnas för oss och vi blir inbjudna till rum där vi kan öka andra personers kunskap om varför vi behöver få fler unga tjejer intresserade av teknik. Vi kan vända ett “varför” till ett “hur” och göra skillnad.
Medan de stora utmaningarna i världen ökar, ökar också behovet av ingenjörskompetens som kan bidra till att lösa de globala problemen. Frågan i sig självt är ju även ett eget hållbarhetsmål; SDG#5: Achieve gender equality and empower all women and girls. För att ta avstamp i frågan började vi programmet med att låta Martin Wikström på IVA berätta om deras rapport “Teknisk Obalans“.
Därefter stal vi själva showen för att berätta om vår egen rapport, som vi valt att kalla “How to inspire girls to pursue engineering“. Den baseras på den utvärdering vi gör efter IGEday med deltagande företag och tjejer. Slutsatserna i rapporten är:
Utifrån de 5 insikterna bjöd vi upp till en paneldebatt med Sofia Breitholtz från Reach for Change, Ulla-Karin Drakeskär från Chalmers och Malin Ljung Eiborn från BillerudKorsnäs. Vi ville veta hur deras företag arbetar för att attrahera Generation Z, hur vi tillsammans kan stärka unga tjejers självförtroende och kanske viktigast – hur får vi upp frågan om jämställdhet på VDs bord?
Del 2 i vårt seminarium var ett kandidatarbete från Chalmers, presenterat av studenterna Nicole Stengård Tamm och Jesper Lesseur Björnek. De har under våren tittat på forskning kring “varför” det är så få tjejer som söker sig till ingenjörsyrket. Deras forskning är oerhört intressant och kan sammanfattas i följande tre delar:
Seminariet avslutades med en liten frågestund till Spotify’s Norden VD Jenny Hermansson. Vi frågade henne hur Spotify arbetar för att se till att alla är inkluderade. Vi passade även på att fråga varför hon inte blev ingenjör själv. Jenny har arbetat med teknik hela livet, och berättade att hon som barn plockade sönder allt. Trots det var det ingen som sa till henne att bli ingenjör. Synd tycker vi, men tur att hon arbetar för frågan idag.
Vi hoppas att ni som var med gillade det vi gjorde och vill träffa oss igen. Tack till er som kom. Ett extra tack till Malin och Petra på BillerudKorsnäs för att ni gav oss de finansiella möjligheterna att ordna seminariet.
0 Comments