Att skaffa en mentor

Jag har suttit och funderat över exjobb den här veckan. På allvar. Jag har mailat och fått svar och mailat tillbaka. Sedan har jag frustrerat tryckt ned fingrarna som hammare på tangentbordet när det där exjobbet som var så jäkla perfekt för mig inte längre fanns. Jag väntade med att svara på ett mail över natten. Så var det borta. Poff. Väck. Gone. See you later, alligator. (Inte för att jag hade varit garanterad det i alla fall, men ändå).

Det hela slutade med att jag ska på intervju på tisdag för ett annat. Det är inom samma område, men ändå inte. Same, same but different. Jag velar och har tusen frågor. Måste dra ut googletrådarna på det exjobbet för att kunna se det klart. (Vad gjorde vi innan google fanns?)

Jag önskar jag hade någon att bolla mina tankar med. Jag pratar med sambon, men det är ungefär som att prata med mig själv för han nickar och hummar. Han kan inte göra mycket annat, som ickeingenjör vet han inte riktigt vad jag pratar om. (Som om jag gör det själv).

Jag pratar med mina vänner, men de vet inte mer än vad jag gör. Antingen är de fortfarande i studentlivet eller så har de inte skapat ett tillräckligt stort avstånd mellan studentliv och arbetsliv för att kunna ha ett annat perspektiv än vad jag har. (Jag måste utvidga min umgängeskrets.)

Jag behöver någon att bolla idéer med. Någon som har varit här och kommit vidare. Jag behöver en mentor. Det är inte så att det saknas möjligheter. Uppsala universitet har ett, liksom Sustainergies. Men ingen av dem har det just nu. (Dagens ungdomar, allt ska has på en gång. Suck.)

Å andra sidan. Vem har inte velat och funderat över sin utbildning och sina val? Vem har inte funderat över vad som händer när en gör si eller så? Jag har gjort det tidigare och jag kommer att göra det igen. (Hittills har det alltid gått bra i slutändan.)

Ibland kommer det något gott ur allt funderande, inte bara för en själv men även för andra. Min studentsektion WAWE annonserade efter ansvariga för föreningens mentorskapsprogram för 1 1/2 år sedan. Jag och min kompis Jessica blev tillsatta. Vi startade upp ett helt nytt mentorsprogram för alla nya studenter, där mentorerna bestod av de som nästan var klara med sin utbildning. Ni vet, de visa och erfarna. Jag hade aldrig sökt till ansvarig om jag inte själv suttit där och velat i början av utbildningen. (Några sömnlösa nätter blev det.)

Och vet du, även om jag var med och startade det programmet när jag läst halva min utbildning hade jag lika gärna kunnat starta det när jag var ny. Min sektion hade antagligen backat det lika mycket då som den gjorde sen. Så är du ny på ett program och letar efter ett mentorskapsprogram som inte finns, tveka inte att starta upp ett. Om du frågar snällt kanske du får ta del av WAWE:s mentorsmaterial, så slipper du ta fram ett helt nytt. (Varför uppfinna hjulet om och om igen?)

Själv hinner jag inte med att starta upp ett nytt mentorskapsprogram på WAWE som är till för blivande exjobbare, där alumner, f.d. studenter, är mentorer. Ni vet, ett sån’t program som jag är i behov av just nu. Så se det här som min mentors- och exjobbsannons. Om det är någon därute med kontakter inom vatten- och avlopp, kommentera gärna. (Jag lovar att bjuda på öl eller kaffe som tack.)

/ Tove

PS. Jag fick ett väldigt bra tips via Womengineers facebooksida, där Erica kommenterade och skrev: “Rekommenderar att ha en mentor varmt! Har själv haft flera från studietid och in i karriären. Finns det inget mentorsprogram skapa själv (stjäl fina idéer från andra) och fråga den du skulle vilka ha som mentor eller be ditt nätverk hjälpa till att hitta en bra. Det värsta som händer om du frågar någon som inte har möjlighet är att du får ett nej och får leta vidare och den du frågat blir smickrad. För att hitta rätt, fundera på vad du vill få ut av ditt mentorskap och vad du anser viktigt hos din mentor – utbildning, erfarenhet inom visst område, personlighet osv.” DS.