För snart 2 år sedan ringde Emelie och Marie, Womengineers grundare, upp mig och frågade om jag ville ta över rollen som projektledare för Womengineer. Just då satt jag, då bloggare, i Frankrike med nyss avslutade utbytesstudier och en biljett hem till Stockholm och “den gamla vanliga vardagen” på KTH.
Oj, tänkte jag, de vill ha mig som projektledare! Sjukt kul, men… läbbigt?
Jag hade ingen erfarenhet av att leda organisationer, knappt ens projekt, förutom mitt år som ordförande för idrottsnämnden på fysiksektionen (sportigaste sektionen.. eller?). Inte heller visste jag något om att bygga hemsidor, arrangera event, bygga partnerskap och samarbeten, eller att starta och driva föreningar. Däremot hade jag en massa idéer och visioner om vad Womegineer skulle kunna vara!
Så jag tackade ja, och ska jag vara ärlig var nog beslutet att driva Womengineer ett av mina bästa någonsin. För inte nog med att det är superkul att få jobba med en fråga man tycker är viktig, faktiskt hjälpa unga i ett stort beslut, och att vara en viktig puzzelbit i att den ganska lilla organisation vi var sommaren 2012 har växt till det Womengineer är idag. Nej, för mig personligen är nog det bästa att JAG har växt. Helt otroligt mycket. Nu kan jag det rätt bra, allt det där jag inte visste något om innan, och jag känner dessutom mig själv mycket bättre. Alla utmaningar har fått mig att inse att jag klarar mer än jag tror, och det är en boost för självförtroendet om något!
Men det brukar ju sägas att man ska lämna på topp. Det ska jag försöka hålla mig till, så nu är det dags att någon annan tar över projektledarrollen och tar Womengineer till nästa nivå!
Sedan några dagar ligger annonsen om ny projektledare uppe hos Academic Work. Om du också brinner för att fler tjejer ska upptäcka ingenjörsyrket, och vill utvecklas och förverkliga idéer tillsammans med Womengineer, då tycker jag att du ska söka. Annonsen hittar du här!
/Womengineers inte-så-länge-till-projektledare Katarina
PS. Läs mer om vår vision här och om de olika rollerna i organisationen i Sofies fina inlägg.
PS 2. Ja, du vågar!
0 Comments