Jag tror vi gick i trean på gymnasiet, jag och Li. Vi pluggade Naturvetenskap båda två, men på olika skolor och lutade båda åt att bli ingenjörer en vacker dag. Jag vet inte hur det kom sig, men jag minns tydligt att det var lite grådaskigt väder den dagen, eller tandläkarväder, som Li alltid brukar säga. Vi sjöng i takt med Winnerbäck och just den dagen fanns det bara vi två och trottoarkant efter trottoarkant.
Så som himlen ser ut
en tisdag över skolans
kommunala korridorer
Klockan fyra i oktober
Strax innan det mörknar
och det luktar från bespisningen
av halvhjärtad husmanskost
och löven ligger klistrade
mot markenGråvita skyar
Tandläkarväder
Nån grävmaskin som sliter upp
en cykelväg vid fotbollsplan
Och nyponbuskar, nyponbuskar
Hela vägen nyponbuskar
ser jag när jag blundar
och nånstans där så blev jag
den jag är nu/ Lars Winnerbäck- Söndermarken
Jag antar att vi hade slut på idéer. Vi hade redan räknat ikapp det som behövdes göras i skolan, vi hade övat franska verb och grammatik, och vi hade tävlat om att hitta nummerskyltar på bilar, där man först var tvungen att hitta en med siffran 001, sedan 002 och så vidare. Helt plötsligt slog det oss att vi skulle försöka lära oss så många decimaler på Pi som möjligt. Jag tror vi var uppe i minst 50 innan promenaden var slut.
Jag kan varken säga att det är nödvändig eller nyttig kunskap, och jag kan tyvärr inte heller påstå att jag minns fler än fyra decimaler idag. Men jag minns att vi hade väldigt roligt. Och i slutändan är det det som räknas.
Newtonbloggen har även skrivit ett inlägg som heter “Grattis på pi-dagen!” och här finns mer info om Internationella pi-dagen. Jag har även skrivit om pi-dagen i Uppsala vs Lund.
0 Comments