I detta inlägg tänkte vi berätta lite hur vi hamnade här i Pavlodar rent konkret.
Vi valde som sagt att ansöka till stipendiet Minor Field Study (MFS) under höstterminen. Detta var en ganska tidskrävande process då det gällde att först och främst välja ämne för examensarbetet, se vilka länder som var aktuella och sedan hitta kontakter i dessa länder. När vi väl etablerat detta gällde det att få ned all nödvändig information i ansökan för stipendiet. Man får räkna med att hela denna processen tar cirka 1 månad. Efter ansökan är klar och inskickad är det bara att vänta. Vi fick vänta i ungefär 5 veckor innan vi fick svaret att vi blivit tilldelade stipendiet.
Det första som hände efter beskedet var att vi åkte upp till Härnösand för att delta i den obligatoriska introduktionskursen som SIDA håller i under 4 lärorika dagar. Vi tyckte att kursen var mycket intressant, och eftersom även andra discipliner som till exempel läkare, psykologer och statsvetare också deltog var det mycket intressant att diskutera med personer som hade annorlunda utbildningsbakgrund.
Innan vi åkte iväg planerade vi vistelsen så gott vi kunde. Vi gjorde en djupgående litteraturstudie, förberedde surveys och planerade andra metoder vi tänkte använda under datainsamlingen i landet. Till slut blev det verkligt. Måndagen 19 mars lämnade vi Sverige för att 13 timmar senare landa i Astana, Kazakstan. Resan var faktiskt väldigt smidig. Flyget från Köpenhamn mellanlandade i Istanbul för att sedan ta oss vidare till Kazakstans huvudstad. För att åka till Kazakstan behöver man som svensk inget visum om ens vistelse inte överstiger 30 dagar. Eftersom vi kommer vara här längre än så hade vi visum att visa upp i tullarna när vi entrade landet. Allt gick väldigt smidigt. Flygplatsen var nästintill tom, kanske med tanke på att det var mitt i natten.
Efter ett par dagars turistande och anpassande till tidsskillnaden, maten och språket (få personer pratar engelska) så var det dags att ta tåget från Astana till Pavlodar. Högtiden Nauriz firades under dessa dagar, vilket är det kazakiska nyåret där våren välkomnas. Detta innebar att det var extra tryck på tågbiljetterna så vi hade endast fått tag i tredjeklassbiljetter. Nattåget skulle ta 9,5 timme, så vi kände oss lite nervösa inför resan. Men så fort vi gick på tåget mötte vi ett gäng med tonåringar som varit iväg på läger under helgen. De var väldigt nyfikna på oss och vi pratade en massor. Via Google-translate förstås. Så timmarna på tåget sprang iväg snabbt.
När vi väl anlände i Pavlodar på morgonen blev vi välkomnade av Pavlodar State University’s internationella koordinator. Vi fick nycklarna till vår lägenhet, som ligger en 10 minuters promenad från skolan. Det första som hände var dock att vi upptäckte att det inte fanns något WiFi. WiFi är något vi är lite minst sagt beroende av. Vårt första uppdrag var att fixa detta, vilket skulle ta nästan en vecka. Vi fick dock tillgång till en bärbar router under denna tiden tack vare en av våra kontakter på universitetet.
Första dagen på universitetet blev vi introducerade till många professorer och avdelningschefer på skolan. Alla har verkligen varit superengagerade och otroligt hjälpsamma vilket är jättekul. Vi har dessutom blivit tilldelade en Master Student på avdelningen, som hjälper oss med allt möjligt. Speciellt hjälper han oss med översättningar. Han heter Sergey och har lärt sig att prata engelska på egen hand, vilket vi tycker är väldigt imponerande. Han har kommit att bli en riktigt bra kompis till oss också, så vi brukar luncha, träna tillsammans på kvällarna, samt umgås på helgerna.
Ni kanske är nyfikna kring vad vi gjort här i Pavlodar, samt vilka olikheter vi stött på till skillnad från Sverige. Detta är något vi tänkte utveckla i kommande inlägg.
0 Comments