God kväll! Hur är det med er?
Med mig är det bra. Jag har haft en ganska lång dag med tentaplugg inför nästa vecka, och sedan filosofiföreläsning (oj, det var många f i det ordet) nu på kvällskvisten. Jag tänkte inte bli så långrandig i kvällens inlägg, men ville ändå skriva någonting med tanke på att det är Internationella Kvinnodagen idag.
I vanliga fall är jag inte så mycket för “dagar”. Ni vet; alla hjärtans dag, mors-dag, min egen födelsedag etc. Det är inte av den anledning att jag inte gillar att uppmärksamma människor; tvärt om! Jag känner att dessa “dagar” snarare begränsar. Jag menar, hallå? Om jag älskar någon så borde jag väl för tusan få fira denne vilken dag jag vill? Och min mamma förtjänar att höra hur viktig hon är för mig minst sju gånger i veckan.. Hur som helst. Kvinnodagen är dock en dag som jag känner fortfarande fyller ett viktigt syfte. Det är precis som att strålkastarna riktas mot alla fantastiska kvinnor under 24 timmar, och att vi under den tiden har chansen att slå ett litet hårdare slag för jämställdhet.
Jag insåg precis att jag håller på att bli långrandig ändå, så nu tänker jag inte skriva mer utan istället hänvisa till bilden nedan. Även om vi har kommit oerhört långt vad det gäller kvinnliga (mänskliga?) rättigheter, så har vi en lång bit kvar. Visst, livet handlar inte enbart om att vinna ett Nobelpris, men det faktum att det tydligen bara har funnits 48 kvinnor genom historien, vars livsverk ansetts vara värda att premiera, säger ändå rätt mycket om hur lite plats vi vår ta i strålkastarljuset under de resterande 364 dagarna om året. Slutkommentar: här behövs en förändring!
Med de lite smått upproriska orden säger jag tack för idag, och önskar er förstås en riktigt mysig kväll. Natti!
0 Comments