Här på LTH har kursvecka två för läsperiod två precis inlets. Denna period brukar för de allra flesta kännetecknas av att man antingen går och väntar på att ett mail om att ett nytt resultat har lagts in i LADOK eller att man får en hjärtattack av att ett nytt resultat har lagts in i LADOK. För mig har det här hjärtattacksliknande tillståndet varit något som har avtagit i styrka ju längre jag har kommit i min utbildning. Jag tror inte att jag är ensam om att uppleva denna minskning. För att förstå varför denna känsla har försvunnit tror jag att det är viktigt att gå till botten med varför den ens uppstod. Genom att tänka tillbaka på mina första teknologår har jag lyckats lista ut att den här känslan har grundat sig i rädslan för att misslyckas.
Under hela min skolgång har jag haft ganska så lätt för mig i skolan. Visst, jag har behövt plugga inför prov, men jag har i de allra flesta fall lyckats uppnå det resultat jag har strävat efter. Att komma till högskolan blev därför lite utav en chock för mig. Inte bara för att jag behövde lägga betydligt mer tid inför en tenta (jämfört med ett prov), utan också för att det stundvis kunde kännas som att allt man gjorde var att plugga utan att uppnå det resultat man strävat efter. Och i de allra värsta fallen har man pluggat jättemycket och ändå fått ett underkänt resultat inmatat i LADOK.
Så var vill jag komma med det här inlägget? Sänka ditt självförtroende genom att berätta att oavsett hur mycket du pluggar kanske du får ett underkänt resultat? Nej, inte riktigt. Min förhoppning är att försöka förmedla budskapet att i princip alla kuggar en tenta någon gång i livet. Och det är inget konstigt. I vanlig ordning har jag några tips att dela med mig av. Denna gång handlar det om olika mantran som jag försöker ha i bakhuvudet när det inte riktigt går som önskat.
Först och främst: alla kuggar eller hamnar under sin ambitionsnivå någon gång. Det går inte att säga det här för många gånger. Under min studietid har jag lärt mig att även de mest ambitiösa och/eller intelligenta kursare jag har också har misslyckats. Det är med andra ord ingen indikation på att man är mindre intelligent, eller att man inte pluggat ordentligt. För ibland kan andra faktorer också spela roll.
För det är de här faktorerna jag vill belysa. Jag minns att en av våra professorer sa under något av de första åren att det ibland inte går som man har tänkt sig. Man kan ha försovit sig till tentan och blivit stressad på grund av det. Ens partner kan ha varit hänsynslös och gjort slut dagen innan tentan. Kanske har katten dött. Oavsett vilket, tycker jag att det är viktigt att belysa att det kan ske oförutsägbara saker som gör att man helt enkelt inte presterar som man hade ambitionen att göra.
Ytterligare en faktor som kan spela roll är att man inte funnit sin studieteknik än – framförallt om man är i början på sin utbildning. Jag tror inte att jag var ensam om att ha haft ganska så lätt för de naturvetenskapliga ämnena i gymnasiet. Att studera på universitetsnivå är annorlunda och de allra flesta behöver lägga om sin studieteknik. Utifrån min erfarenhet är det här ett praktexempel på att practice makes perfect. Varje tentaperiod är ett nytt tillfälle att prova på olika studietekniker. För vissa är första försöket en succé, medan andra behöver prova lite olika tillvägagångssätt innan man hittar sitt sätt.
Så här rekommenderar jag alla att tänka om man inte får det resultat man önskat inte är det som matas in i LADOK!
Så till er som just nu väntar på att få ert första tentaresultat: det kan gå som du har hoppats. Men det kan också gå helt tvärtom. Och om det skulle vara så att du tillhör fall nummer två – låt det inte äta upp dig. Kanske var det så att du försov dig till tentan. Eller så har du inte hittat den studieteknik som passar dig allra bäst än. Och som min mamma någon gång sa till mig: det är alltid de kurser man behöver plugga en extra gång som man lär sig allra bäst!
0 Comments