Söndagar är enligt min veckokalender som gjorda för reflektion. Okej, i ärlighetens namn är nog alla mina veckodagar gjorda för det. Men just på söndagar brukar jag gå in i en högre växel och filosofera lite mer kring livet i sin helhet. Här följer en liten text som sammanfattar det jag gått runt och funderat på idag; en liten redogörelse för hur jag i realtid förhåller mig till mitt forna och mitt framtida jag.
Mitt liv är inte problemlöst, och mitt förflutna skiljer sig inte nämnvärt från andra människors. Men jag har insett att jag strosar runt med en grundläggande stolthet över det liv jag lever. Jag ältar inte gamla misstag och straffar inte mig själv för de klavertramp jag inte kan få ogjorda. Stoltheten går nog hand i hand med acceptansen av att jag är som jag är, och att jag gör så gott jag kan just nu. Alla de bakslag som kändes som smärre katastrofer då de tillhörde nuet har med tidens hjälp blivit till historia. När jag var yngre var jag fobiskt rädd för att misslyckas, och att fela kändes som att det var förenat med livsfara. Idag vet jag att det är okej att göra fel, men jag ska vara noggrann med att inte göra det i onödan. För när allt kommer omkring är min karaktär en produkt av både det onda och det goda som inträffat i det förflutna. Alla mina misstag, så väl som mina framgångar finns där på samma ställe och utgör tillsammans byggstenar av den Anna jag är idag. Den dagen då jag slutar göra tabbar förlorar jag en viktig källa till kunskap och lärdom, och den som är perfekt och aldrig felar kan ju faktiskt aldrig någonsin bli en bättre eller annorlunda version av sig själv.. Det är både en förbannelse och en gåva att vi som människor besitter förmågan att planera våra liv in i detalj. För har vi egentligen så bra koll på vad som är bäst för oss själva? Jag vill tro att det i vissa fall varit rent ut sagt bra att det inte gått precis som jag själv önskat. Dessa tankar har lagt grunden till mitt sätt att förhålla mig till misslyckanden och motgångar. De gånger i livet som saker går åt skogen leker jag med tanken att det där misslyckandet, eller inträffandet av det oplanerade, i framtiden kommer att visa sig vara det bästa som kunde ha hänt mig.
Just ovissheten om vad framtiden kommer föra med sig gör det omöjligt för oss som individer att ta på oss hela ansvaret när saker inte blir som planerat. Det klokaste sättet att hantera framtidens osäkerhet är att bädda för det oväntade och förbereda dig för det värsta. Var redo att lösa problem, men glöm inte bort att dansa när bitarna faller på plats.
För att knyta samman denna text med rubriken på mitt inlägg vill jag säga att det är i nuet du har makt, och det är vad du gör i nuet som spelar roll. Nuet har varit din framtid och kommer så småningom att bli dåtid, och det häftiga är att vi har alltid makten att förändra precis just nu.
Nu tackar jag för ikväll/natt, och avslutar med en bild på en av de plantor som fick sig en ny kruka samtidigt som jag filosoferade. Jag hoppas att ni haft en riktigt fin helg! Nattiii
0 Comments