Hej!

Nu har det äntligen blivit dags att skriva det första inlägget i min alldeles egna blogg här på Womengineer. Det känns både spännande och nästan lite skrämmande, men mest roligt naturligtvis. Mitt namn är Sara Rasmussen och jag har studerat industriell ekonomi under snart fem år. Det är faktiskt ganska märkligt att skriva. Har det redan gått fem år? På ett sätt känns det som att jag tog tuben till KTH för första gången i förrgår, och på ett sätt känns det som att jag aldrig gjort något annat. Hur som helst, för att ni ska få lära känna mig lite bättre tänkte jag börja med att berätta lite om mig själv. Jag ska göra mitt bästa för att inte bli alltför långrandig.

Jag och min syster på rally förra helgen. För att hänga med i svängarna bör man lyssna på rallyradio.

Jag är alltså född och uppvuxen i en liten ort i Värmland, som jag är rätt säker på att ingen som läser här (förutom min släkt) har hört talas om.  Den är mest känd för handeln med Norge, det höga antalet epatraktorer per invånare och den ovanligt låga arbetslösheten. För den som inte redan räknat ut vilken ort jag pratar om kommer svaret här, Charlottenberg. Denna lilla ort med knappt 3000 invånare ligger bara ett par kilometer ifrån norska gränsen och har ett köpcentrum som är nästan lika stort som hela orten till ytan. Eda kommun har den norska entreprenören Olav Thon att tacka för väldigt mycket.

Det berömda shoppingcentret.

I skrivande stund befinner jag mig faktiskt på denna plats i väntan på att få åka till Singapore för att påbörja exjobbet den 12 februari. Jag har haft ett ovanligt långt jullov och har därför sysselsatt mig med ungefär samma sak som jag gjorde när jag växte upp, nämligen att vara i stallet så mycket som möjligt. Skillnaden nu är att jag även tränar på gym. Att vara student och äga en häst gick dessvärre inte ihop, vilket gjorde att jag var tvungen att sälja min fina häst Myranda innan flytten till storstan. Då jag hade, och har, världens bästa ridlärare får jag låna hennes häst när jag är hemma vilket jag är extremt tacksam för.

En typisk dag i Värmland.

Förutom att rida och lyfta skrot har jag även börjat förbereda mig för exjobbet som närmar sig med stormsteg. Det är inte sådär överdrivet mycket som behöver fixas när man väl fått tag i ett företag att samarbeta med. Men det är ett par blanketter som ska skickas in och man ska hitta en handledare att samarbeta med. Eftersom att jag inte kommer att skriva i Sverige har jag dessutom rätt till ett EU-bidrag från Erasmus, vilket kan vara värt att känna till om man har lust att skriva sitt exjobb utomlands.

Nog om vem jag är och vad jag har gjort tidigare. Varför jag började på KTH och varför jag valde att läsa till civilingenjör (och inte veterinär) kan jag berätta i ett annat inlägg. Jag tänker mig även att jag skriver ett mera utförligt inlägg om vad man kan tänka på vid val av exjobb vid ett senare tillfälle. Det är nämligen varken så svårt eller skrämmande som det kan te sig i början av studierna.

Slutligen vill jag bara skriva några rader om varför jag börjat blogga här på Womengineer. Jag har tidigare funderat på att börja blogga i och med en utbytestermin i Singapore hösten 2010, men detta blev aldrig av. När jag såg att Womengineer sökte nya bloggare såg jag det därför som en ypperlig chans att äntligen göra slag i saken. Kan jag dessutom inspirera andra tjejer som är eller vill bli ingenjörer längs vägen är det ett stort plus.

Hej igen och välkommen hit!

Jag skrapar ihop exceptionellt få poäng på det här spelet, men ett viktigt ord lyckades jag sätta.