Den här väggen har jag gått förbi många gånger. Porträtten som pryder den föreställer de rektorer KTH haft under åren 1903-1998. Jag brukar skämtsamt kalla dem “gubbarna” och fortsätta med att säga att jag vill bli rektor på KTH bara för att det skulle bli en så snygg combo breaker. Skämtet blir dock lätt starten på en diskussion om att det ändå är rätt konstigt att det gått över hundra år utan en enda kvinna på posten. Så otänkbart är det väl ändå inte att en kvinna skulle ta den rollen?
Sen den 12 november är det inte otänkbart alls utan i högsta grad verklighet. Då tillträdde nämligen Sigbritt Karlsson, KTHs nya rektor. Många kan nog anse att det är tråkigt att så mycket kring hennes tillträdande fokuserar på hennes kön då hon framför allt har ett imponerande CV, men det är ju historiskt!
Representation och förebilder är så otroligt viktigt. Samtidigt som jag kan drömma fritt om min framtid är det mycket lättare att känna att drömmen kan bli verklighet om någon jag känner igen mig i går före och slår hål i glastaket. Att få inspireras av andra människors resa ger mig kraft att fortsätta framåt på min väg.
Vill du veta mer om Sigbritt Karlsson så rekommenderar jag intervjun som Osqledaren (Tekniska Högskolans Studentkårs tidning) gjorde, den hittar du här.
0 Comments