Ut i verkligheten

Det här blir mitt sista blogginlägg för Womengineer, eftersom jag nu inte längre är student. Tidigare i veckan fick jag ett mail från min examinator där han meddelade att mitt examensarbete, som jag har ägnat hela vårterminen och halva sommaren åt, nu officiellt är godkänt! Jag är också inne på min tredje vecka av mitt första, riktiga heltidsjobb efter utbildningen. Ett riktigt jobb, där jag gör riktiga saker som kommer användas av riktiga människor. Det känns helt sjukt! Dock, det som känns allra mest ogreppbart är att jag har lyckats få ett så här fantastiskt jobb, där jag får hålla på med saker jag tycker är otroligt roligt och får umgås med fantastiska kollegor som får mitt hjärta att smälta när jag tänker på hur stöttande och hjälpsamma de är. För att inte tala om att jag får betalt för att göra något som jag tycker är så här roligt och givande!

Dock har såklart vägen dit inte varit helt spikrak (och jag förväntar mig inte att den kommer vara det framöver heller). Som de flesta andra så hade jag ingen riktigt tydlig bild av varken vad jag skulle plugga eller vad jag ville göra efteråt och att jag hamnade där jag hamnat har nog varit ganska mycket slump och tur. Jag hade också en mindre kris under min första termin då jag fick för mig att jag inte alls passade för att bli ingenjör. Idag tycker jag nästan att tanken är skrattretande!

Det har varit dåligt med blogginlägg från mig den senaste tiden och anledningen är helt enkelt att slutspurten inför examen i kombination med jobbsökande har varit ganska tungt. Jag gissar att de allra flesta känner igen sig i att det ofta är lättsamt och spännande att påbörja saker och att det sedan kräver all viljestyrka man har när det väl är dags att avsluta och få till det där sista. Så var det i alla fall för mig med min utbildning. Eller ja, rättare sagt: så är det just nu när jag försöker avsluta min utbildning. I skrivande stund har jag nämligen 1.5 högskolepoäng (motsvarande 1 veckas heltidsstudier) kvar innan jag kan ansöka om examen. En och en halv poäng! Men att snubbla på målsnöret planerar jag inte att göra, så än så länge är mina kvällar och helger inte helt lediga.

Min nuvarande studieöversikt från KTHs studentportal

Avslutningsvis skulle jag bara vilja säga att för mig var att välja en civilingenjörsutbildning antagligen det bästa beslutet jag har gjort i mitt liv. Det är också ett beslut som jag antagligen inte hade kommit på tanken att göra om det inte hade varit för influenser från familj och bekanta. Det jag därför hoppas på är att även du som inte har den direkta insikten som jag hade, kan få en bättre insyn i hur det är att plugga till ingenjör via min och andras bloggar här på Womengineer.

Jag skulle också vilja uppmana er som börjar plugga nu till hösten att värna om er naivitet. Ingenting har tagit mig så långt som att hejdlöst, utan att analysera, ta på mig uppgifter och ge mig in i sammanhang som jag, med sunt resonemang, inte alls borde ha klarat av. Jag är exempelvis dyslektiker och fick ändå för mig att det var en bra idé att skriva en blogg. Om det verkligen var det eller inte får nog någon annan svara på, men min poäng är att det i praktiken inte är så viktigt eftersom du efteråt kommer få med dig tusen nya erfarenheter och lärdomar från att ha kasta dig ut i det okända. Det blir i alla fall mitt mantra nu till hösten när jag ger mig in på min största utmaning hittills då jag med gott mod ska ta mig ann att vara ljusår efter mina kollegor kunskapsmässigt! Önska mig lycka till!